Suget
Straffat mig idag för att jag åt en hel chokladkaka igår (185g). Inte ätit något socker alls idag trots att arbetskollegorna proppat i sig kvarvarande påskgodis och hållit nere matintaget. Jag blir provocerad när den smala kollegan som fött två barn kan äta i princip vad och hur mycket som helst och ändå inte gå upp i vikt. Själv måste jag vrida och vända på varenda liten kalori för att inte gå upp. Jag tuggade tuggummi och fick mitt inre upprivet av begäret och hopplösheten. Ängeln säger att jag klarar här, jag har klarat hela dagen idag, djävulen säger att jag ska skita i alltihop, äta allt jag vill, vem bryr sig om hur jag ser ut, jag lever ändå ensam. Jag har provat att stoppa fingrarna i halsen för att kräkas, men det går inte. Tänk att kunna trycka i sig, känna smaken, få njuta och sedan få upp det igen utan att kroppen hinner ta upp det. Jag vet att det är helt fel att tänka så, men det har passerat många gånger genom min hjärna.
Jag har genomgått ett projekt med kost och träning med en pt för 2 år sedan. Jag åt enligt periodisk fasta 16:8. Jag gick ned lite, men inte tillräckligt mycket och jag fick bakläxa gång på gång av pt:n. Kände mig värdelös. Slutade helt med lösgodis då, men ersatte det med naturgodis och lakrits som är en stor last. Det bästa (och kanske det sämsta) med den erfarenheten var att jag lärde mig att vara hungrig utan att förgås av huvudvärk eller svimningskänningar. Mitt blodsocker rättade till sig, men ska jag vara ärlig så kan jag nu lättare svälta mig själv.
Jag ska försöka ta en dag i taget, en timme i taget. Imorgon är det en ny dag...
Gillar
Kommentarer
-
Jag blev nästan lite ” orolig” av dina tankegångar ...🤔
Du duger säkert som du är...och enligt din profil har du ingen stor övervikt.
Om du tar bort det där naturgodiset som har jättemycket socker i sig och tar en promenad, simmar eller cyklar varje dag...så är du snart i mål.
Din ” kräkmetod” är helt förkastlig...men det vet du säkert.
Ta ett steg i taget...ett hållbart steg. Lycka till ✌️
Senast uppdaterad 24 april 2019 07:05
-
Jag ska förmodligen skatta mig lycklig för att ajg aldrig lyckats kräkas, det var en desperat åtgärd jag försökte mig på i yngre dagar men jag kunde ju inte. Det hade ju inte löst problemet men det hjälper ju inte att veta det när man sitter fast i sin besatthet. Jag tycker du ska ta ditt tillstånd på allvar och söka hjälp, du behöver stöd i att avgöra vad som är rimligt att göra och hur en bra plan ser ut just för dig.
Logga in för att skriva en kommentar.