Första gången jag gick ner i vikt var för tio år sen. Året efter gymnasiet fick jag nog. Jag ville inte längre vara den där lite för mulliga tjejen hela livet. Jag tror att det var ett slags uppror mot den stämpel och roll jag fått. Gymnasietiden var bra på många sätt, men inte hade jag någon vidare roll i den (tråkiga) klass jag gick i. Men jag lyckades gå ner från 76kg till 68,5 eller nåt sånt. Sen lyckades jag inte riktigt hålla den låga vikten, men jag låg på 70-71kg under flera år. Sen smög det upp på 72-73kg. Ibland drog det iväg mot 74kg, men då såg jag till att skärpa mig lite och gick ner igen.
När jag bodde i Skellefteå ett halvår blev det en hel del längdskidor och kontrollerad mat (bodde ju ensam och det blev inte lika mycket mys-ätning). Min filosofi för att gå ner har ju alltid varit att äta varierat, men mindre. Första gången kärde jag på en viktväktar-variant. Jag lånade helt enkelt mammas information och lärde mig hur jag skulle äta och räkna "pluppar". Det funkar och kroppen mår bra av att sakta gå ner.
Men så hade vikten gått upp till 76kg nu efter sommaren. Ett stundande bröllop och klänningsköp i och med det motiverade mig. Jag registrerade i drygt två veckor vad jag åt. Det fick mig att börja tänka rätt. Att ändra tankesättet är en av hemligheterna. Inte tänka: "jag äter för att jag kan" "Jag äter för att det bjuds". Istället tänka: "Vill jag äta? om, ja, gör det", "Blir jag gladare av att äta hela kakan? Om halva är nog, äta halva". Att njutningen av maten är det som räknas och inte mängden. Och sen träning på det. Träning som ska vara rolig! Jag cyklar till jobbet i stort sett varje dag. Det ger 30 minuter cykling om dagen. På torsdagar, när jag har kör och åker kommunalt till den och sen hem, så promenerar jag till jobbet istället- 40 minter. Sen ett par pass i veckan på gymmet på det: zumba, danspass, step, simning eller långpromenad. Sånt jag tycker är roligt. Då min kropp får skutta omkring utan alltför mycket prestige. Att ha "sommarpratare" på mp3 är perfekt. De är cirka 40 minuter och efter program går fort. Då har jag redan gått en rätt lång promenad.
Imorse när jag stod framför spegeln i badrummet och råkade se magen skymta i glipan mellan linnet och trosorna. Och den var liten. Så jag blev nyfiken och ställde mig på vågen- 70,6kg. Jag har inte vägt så lite sen Skellefteå, när jag bodde ensam och åkte längdskidor på kvällarna (inte så långs pass, men som nybörjare så var det ansträngande att åka!). Jag har knappt tänkt på vikten de senaste veckorna. Inte riktigt orkat bry mig. Men fick sy in axelband i balklänningen som jag hade förra helgen- annars hade jag visat brösten och det hade kanske inte passat...
Så, ja, kanske är jag i mål. Jag måste ju behålla min päron-kropp med fyllig rumpa, så det kanske är nog såhär... Nu gäller det "bara" att hålla vikten till 8 juni då det blir bröllop!
Vi använder cookies för funktion, analys och marknadsföring. Det innebär lagring eller åtkomst av data på din enhet eller webbläsare. Funktionella cookies är nödvändiga för att hålla våra tjänster säkra, förhindra missbruk av tjänsterna och för att se till att de alltid fungerar bra.