Nu ska jag bli het!

Nytt år och nytt liv kanske? Nja, inte direkt. Egentligen är det väl inte direkt ett nyårslöfte, snarare passade det att börja leva lite mer sunt nu när jul och nyår är över. Träningen är egentligen inget större problem för mig. Jag försöker masa mig till gymmet eller ut på långpromenad 2-3 gånger i veckan. Men det kan ju bli oftare och visst kan jag utmana mig själv! Nej, det är ju maten som gärna hoppar in i min mun utan att jag kan försvara mig. Att ha en positiv målbild tror jag är ett bra knep. För mig handlar det om att känna mig snygg i mina kläder. Tänk vad härligt att kunna gå in i en butik och köpa byxor utan att rumpan känns som om den tillhörde en flodhäst. =) Sånna där tunikor/långskjortor skulle jag gärna vilja ha, men de brukar sitta bra upptill, löst i midja och krova sig över rumpan. Eller om de inte korvar sig, så ser rumpan iaf enorm ut... Om bara två veckor så flyttar min pojkvän in hos mig. Han har också fått jobb uppe i norr och efter tre år kan vi (snart) kalla oss sambor. Tjoho! Ska försöka att inte fastna i "sambo-fetman". Rätt många tycker att soffan, tv:n och lite gott till det blir mer tilltalande när man plötsligt är två. Och då kommer ju kilona. Men min R är ju mer sportig än jag, så det är lovande. Han fick längdskidor av mig i julklapp (fast de inte är inhandlade än) och då kan vi ta oss ut tillsammans. Mycket bra sätt att lura ut mig själv där! Har nu varit medlem sen i lördags och det går sådär. Alltså, ambitionen är väl inget problem egentligen. Lördagen gick bra. Igår var vi till min kusin och maten där var inte så bantar-vänlig. Försökte äta mycket sallad, men jag var ju tvungen att äta lite paj och ost och bröd. Men jag släppte inte kontrollen, så det får väl ändå räknas som en vinst. När vi kom hem, eller rättare sagt var på väg hem, var jag så hungrig. Magen är väl en sak, men huvudet. Jag blir så påverkad. Var tvungen att köpa en banan och äta så långsamt jag kunde... (Det var efter att jag skällt ut alla närvarande alltså.) När jag räknade ihop det jag ätit så hade jag inget kvar till middag. Men en så arg och otrevlig person ville jag inte vara, så det fick bli middag. Konstaterade att jag lärt mig saker ändå. Och blir knappast tjock av just det. Det är viktigt att inte se ett övertramp som ett misslyckande tror jag, för då är det ju lätt att man ger upp. Att planera är ju hemst viktigt. Jag vet att det går bra att klara sig på få kalorier om man bara kan planera lite. Det är ju svårt när man är bortbjuden. Inte kan man veta vad man ska få för mat och inte kan jag avstå från att äta om det är något onyttigt. Dels är det ju inte så artigt och dessutom blir jag ett (hungrigt)monster, vilket någon i min närhet blir utsatt för. Nej, min hjärna måste ha mat. Ok om magen kurrar, men när huvudet skriker efter mat har jag svårt att vara en fungerande människa! Känner att jag är konstant hungrig efter de här dagarna, men kanske blir det bättre när kroppen vänjer sig. Jag är faktiskt inte sugen på sött, men mat! Jaja, jag kämpar väl på ett tag till och försöker lära mig att göra smarta val- mycket mättnad till få kalorier.

Fnuttans blogg

Nu ska jag bli het!

Kommentarer