Dramatik i vardagen
Ytterdörren är en sådan dörr som man måste trycka ner en spärr för att dörren ska gå att öppna och stänga utan att vrida om låset varje gång. Detta måste jag ha slarvat med för när jag inte hittade hunden någonstans såg jag att dörren stod lite på glänt...
Panik!! "Hur länge har han varit borta?? Hur länge har jag sovit??" Selen, Kopplet, Springa ut, Springa in igen, "Var är mobilen!!".... ringa föräldrarna, Stänga altanndörren, Solglasögon på!... glömde låsa! "måste jag låsa? ja jag måste låsa", springa in igen och låser altandörren, Låsa vanliga dörren. Blinka bort tårarna... "vilket håll han han ha sprungit?? Leta på vägarna först??"
Grannen är ute... "har ni sett en liten hund springa förbi??" "Ja han var här och hälsade på, Men nu är han hos Petterssons. Sista huset längsmed den vägen." Börjar springa och ropar tack samtidigt... Kommer fram till huset. En hund skäller... inte Rambo, han låter inte så... En fransk bulldog bakom en grind- Det är inte Rambo!! "Är det rätt hus??".... Sen någon sekund efter trippar min lilla vovve fram... Totalt oberörd!! Andas ut... Faran över. Förlåt min lilla älskling, Jag ska bli en bättre matte!
Måste baka något till grannarna som tack! Några idéer på nåt gott jag kan baka till dom?
Det var dramatiken och nu till träningen:) Var på ett Boxpass som var galet roligt och effektivt, Svetten rann och jag kämpade som en idiot... Det var härligt:) Vi var bara två på passet så det var tur att instruktören tyckte det var lönt att köra och inte ställde in . Just på Boxpass hänger mycket på att man får en partner som vill köra lika hårt som en själv tycker jag. Det var riktigt bra idag, vi gav järnet båda två:)
Kommentarer
Logga in för att skriva en kommentar.
Ingen har kommenterat detta inlägget.