FordGirls blogg

64069

Jag är en tjej på snart 40 år och jag hatar min kropp.....jag säger aldrig ”hata” om någon eller något men jag hatar verkligen min kropp. Jag hade aldrig haft problem med vikten tills jag träffade min älskling. 18år gammal och lycklig för första gången..mat och alkohol ”was my friends” och även annat som inte hjälpte. Mellan 20 och 21 års ålder så gick jag ner en otrolig mängd vikt. Jag skulle gifta mig och ville se helt perfekt ut. Det slog åt fel hål och jag åt ingenting men tränade 4-5 timmar varje dag. Min bröllops klänning som jag hade beställt fick en sömmerska ta in 5cm på varje sida i midjan 3 dagar före mitt bröllop. Mina ögon öppnades med att min man ställde mig framför spegeln en dag när jag klev ur duschen. Han tog båda sina knytnävar och la upp dom under min bröstkorg, dom försvann nästan och han har stora händer. Han sa -Tycker du att du ser bra ut nu? Det öppnade mina ögon + att jag enbart kunde handla kläder på barnavdelningarna, min bästa kjol va i storlek 7år. Efter detta gick jag upp till en ganska normal vikt för min längd. Jag vart gravid med min son och då gick jag naturligtvis upp i vikt som man ska...men jag gick inte ner efter. Vi flyttade hem till Sverige när min son va 8 månader och livet vart svårt..inga jobb inget hus mm så jag la på mig mer vikt. Min dotter kom till världen 2003. Livet va ganska bra jag hade ett bra jobb och vi köpte en jätte fin dalagård. Jag ville bli mer mitt gamla själv igen så jag gick med ett program som liknar det här. Där gick jag ner jätte bra. Jag höll en bra vikt i några år sen hände... HELVETES VECKAN! Min lillebror tog livet av sig, pappa fick en svår cancer och jag förlorade mitt jobb. Jag gick in i väggen så det bara smackade om det. I och med detta så gick jag upp i vikt med raket fart. Nu väger jag mer än någon sin gjort (förutom som höggravid). Jag hittade denna sida och jag hoppas innerligt att jag ska gå ner vikten och bli hälsosammare som människa. Jag vill vara med när mina barn växer upp och jag vill orka göra saker med dom och själv orka göra det som gör mig glad. För er som har lyckats ta sig igenom denna text säger jag....God On You! Slut på babbel och start på life! FordGirl Här är lite info om min vikt också =D Jag började min resa här på Matdagboken i mars 2010 då vägde jag 66kg. Jag gick ner mycket sakta till 62,3 i juni 2010. Jag tappade lusten och gick upp med raketfart och nu i februari 2011 så har jag tagit tag i mitt viktproblem igen. Jag vägde 69kg Första torsdagen i Februari och har vägt mig varje torsdag sen dess. Mitt slutmål är 52kg som jag hoppas klara innan min födelsedag vilket är den trettionde december 2011.

25 maj 2010 07:47

Down in the dumps :(

Fy va jag är nere. Jag kan inte gräva mig ur den här depressionen som jag sitter klistrad i. Jag har inte tränat något hela helgen och ätit skit...så jag har säkert gått upp.
Varför kan jag inte få motivation till att börja träna på riktigt????
Jvla skit säger jag bara...
Nog med nedgrävning jag måste ta tag i detta igen!
Kramisar alla!
FordGirl

Kommentarer

25 maj 2010 08:21

Theraphy

Förstår hur du känner! Men tänk på att så länge man lever finns det hopp! Och helgen är till för att vila ut på. Nu är det ny vecka vecka med nya möjligheter! :) Har förresten hört att det tar några veckor av regelbunden träning innan det blir ett bevov. Och efter en månad blir det ett beroende. Kanske är en myt, men man vet aldrig! ;) Kämpa på nu! Hejjar på dig!! Massor av kramar! :)))
25 maj 2010 09:57

fjälltopp

Motivationen kommer. Du hittar den alldeles snart. Kramar

Logga in för att skriva en kommentar.