Nej tack, nej tack, nej tack

Förra veckan gick jag upp två kilo och veckan som gått har jag gått ner detta igen. Det har inte varit helt lätt eftersom det julfestas ganska rejält på jobbet. Först hade en avdelning kvar av en födelsedagstårta som vi bjöds på. Nej tack sa jag. "Men det är så goood" protesterades det. Men jag lyckades hålla på mig. Följande dag hade en kund skickat ett antal korgar med julgodis, Jag gick omvägar, men tror du inte att kollegan som sitter närmast mig vänligt tog med sig en näve till mig fast hon vet att jag håller igen. Nej tack, sa jag, "Men det är så gott." Jag vet det sa jag, men nej tack ändå. Följande dag hade någon bakat en jättefin saffranskaka och blev förstås sårad när jag inte tog. "En liiiten bit." Har ni hört det förut? Jag tycker att folk vid det här laget har kunnat konstatera att jag är fet, så varför jag ska behöva fortsätta att vara det för att glädja andra förstår jag inte. Och det går väl an att låta bli när man är taggad, men hur ska det gå när motivationen sjunker?

Kommentarer

Ingen har kommenterat detta inlägget.

Logga in för att skriva en kommentar.