Hej.

Haha, ja. Det här är inte det inlägg som jag har påmint mig själv om att skriva.

Idag åkte jag till skolan och var där kl 8.00 bara för att inse att lektionen var inställd. Trots insikten om slösad tid så åkte jag hem igen och nu har jag en halvtimma innan jag måste åka tillbaka igen. Otroligt onödigt, visst, men ändå så känner jag mig mer avslappnad än vad jag gjort på fem dagar. Jag är otroligt stressad just nu. Jag har Fysik B slutprov nu på torsdag och det är det stora stressmomentet. Jag ältar saker. Det är någonting som jag verkligen har insett nu och också insett att det faktiskt tär på mig. Det känns som att all stress kommer att rinna av efter torsdagen, men saken är den att det kanske lika gärna håller i sig. Efter slutprovet i Fysik så har jag en jättestor inlämning i psykologi på måndag (och helgen kommer tas upp av kalas, vilket är jättekul, men det hela kommer att resultera i att jag bara har söndagen på mig att skriva hela den betygsavgörande inlämningen. Utöver det har jag tre redovisningar och ett Svenska Nationella tal, ett religionsprov och ytterligare ett större läxförhör. Jag tar studenten den 6e juni och allt sa hinnas med innan den, dessutom ligger ingenting sista veckan. Som om det inte vore nog att försöka klara av skolan nu i slutskedet så har man ju många frågor som måste besvaras och funderas över:
- Ska jag plugga vidare till hösten eller ska jag göra någonting annat ett tag?
- Om jag kommer in på Beteendevetenskapsprogrammet i Uppsala, är jag redo att flytta då?
- Kommer jag att få tag på en lägenhet?
- Kommer jag att få tag på ett sommarjobb?
- Om jag inte ska plugga vidare, klarar jag av att hitta arbete då?
- Vad vill jag ha i födelsedagspresent/studentpresent?
Måste fixa:
- Inbjudningskort till studentmottagning
- Skor till bal och skor till student
- Studentklänning
- Mat och dryck till födelsedagsfiranre med tjejerna

Jag ältar saker. Det håller jag på att försöka sluta med för att jag drar bara ner mig själv. Men är man en sån som ltar saker, så är det inte det lättaste att släppa taget och framförallt, förlåta sig själv.

Jag hade ju ett riktigt "återfall", tillbaka till en förskräcklig gammal vana förra veckan. Jag skolkade från skolan, jag åt en massa saker som jag inte bör - allt jag fick tag på som inehöll mycket kalorier egentligen, och jag försökte sedan bli av med det (inte genom träning). Min lägsta punkt.

Jag tog mig i kragen på torsdagen och lyckades "rycka upp mig" och rycka loss mig ur självdestruktivitetens grepp. Också självhatets grepp har jag lyckats lossa lite lite, då jag inser att det inte hjälper mig att älta det som varit. Jag måste se frammåt även fast det är otroligt svårt för mig då jag, på grund av allt dumt jag har gjort, byggt upp ett föraktat mot mig själv under de tre senaste åren. Jag är på spår igen nu och det är det som är viktigt just nu.

Jag önskar att jag inte hade behövt tänka på vad jag stoppar i mig för att alla dom tankarna, all strävan tar tid. Jag är stressad redan, över allting som ligger framför mig, men alla tankar kring nuet är också pressande, stressande.

Nu måste jag åka tillbaka till skolan och ha svenskalektion.. Sen bär det av hemmåt igen :P. Det tar längre tid att skriva än vad man kan tro. jag tycker i alla fall att det är skönt att jag fick lite tid så att jag kunde skriva det här. Jag har inte haft tid att angagera mig i er alla och i den här sidan så mycket som jag hade velat. Jag känner inte att jag har tid helt enkelt. mycket av den "fritid" jag har går till att försöka varva ner. Jag har i alla fall tänkt att vara med i maj challenge så jag tänker bidra med mina mål när jag får tid till det. :)

Kram /Anna

Gumballs blogg

Kommentarer