*Host*
Hej. Jag har inte varit aktiv här på ett bra tag nu tyvärr.. Jag har inte regestrearat mat, bara vikt. Jag har inte skrivit här eller lagt någon tid på läsning av andras bloggar..
Stort grattis till er som nått er målvikt då jag har varit frånvarande.. jag vet att det är några. :D Fantastiskt!
Jag tror att anledningen till att jag inte har orkat vara aktiv är att det har varit väldigt mycket annat som hänt. Jag tar studenten på fredag (shit, det känns konstigt att säga/skriva!) och det har varit mycket att stå i med skolan fram tills nu. Några av er kanske förstod att det inte stod så bra till för ett tag sedan, jag vet inte.. Men det är i alla fall rätt.. För jag har återgått till bulimiska inslag. Första gången jag kräktes var julen 2006 (tror jag att jag har kommit fram till) och det är chokerande för jag tänker inte att det har varit ett problem så länge. Jag har inte hållt på med det hela tiden och jag har haft långa uppehåll men det hjälper inte för att nu är det värre än någonsin.
Inatt innan jag gick o la mig så visste jag redan innan jag satte på datorn att jag måste läsa om bulimi och peciellt konsekvenser av det. Först kom jag in på ett forum som detta diskuterades och jag blev otroligt berörd när jag läste. Det var ingenting extremt men jag förstod ändå vad jag utsatte min kropp för.. Som jag egentligen vetat hela tiden så förstör ju magsatfen tänder och tandkött.. Det har jag märkt nu på senare tid, speciellt på tandköttet. Jag tittade i spegeln i morse och ser att tandköttet i undre halvan av munnen har ett mycket lägre fäste än vad det har haft innan. Skador på strupen och allt det där stod det också om och biverkningar i form utav bristande blodkäl i huvudet/ansiktet. Det som var värst av allt att läsa om: hjärtklappningar. ... Jag har sen ett tag tillbaka börjat få just hjärtklappningar men inte alls kopplat det till min bulimi (eller vad jag ska kalla det). Det fanns fler biverkningar. Listan var ganska lång.
Jag måste sluta.. Det finns inget annat alternativ, man kan dö!
Jag fortsatte min sökning på information på google och kom ganska snabbt fram till en artikel om en tjej som vunnit över sin bulimi och efter det bestämt sig att tillängna sitt liv åt att hjälpa dom som är i samma situation. Det här tjejen heter Sofia Jensfelt och har skrivit en bok: Bulimibibeln. Jag funderar på att köpa den här boken eftersom jag verkligen drar mig för att berätta vör någon annan människa om mina problem. Haha, ändå sitter jag här och skriver öppet..
En sak som jag tog till mig i min nattliga sökning var att bulimi är en psykiskt lagd sjukdom. Och jag insåg att det nog krävs ber än att "sluta kräkas" eller att "sluta hetsäta", och detta verkar Sofia Jensfelt också tycka. I hennes bok har hon bland annat 17 steg till tillfrisknande där att suta hetsäta och sluta kräkas är dom sista stegen. Av det jag läste kring den här tjejen och i den artickeln om henne så märks det så tydligt att hon vet vad hon pratar om och att hon verkligen har tagit "den rätta" vägen ut. Hon led av ätstörningar i tio år.
Jag har inte mått bra, men nu när jag känner att jag mår bättre så förstår jag inte varför jag inte har slutat med detta.. jag slutade registrera min mat här då jag började kräkas mycket igen. Det blev för förvirrande och missvisande.. Därför tänkte jag idag att jag borde börja med att registrera igen.. jag vet att jag inte alltid kommer att kunna väga all min mat och skriva in det här, men tills vidare kanske det kan hjälpa mig. När jag började här så registrerade jag maten i två månader med bara några få dagar som undantag.
Jag vill välja att leva, precis som Sofia Jensfelt.
Artikeln om Sofia
Kommentarer
Logga in för att skriva en kommentar.
Ingen har kommenterat detta inlägget.