Vakna, kissa, ställa sig på vågen!
Den här bilden är frid i mina ögon. Frid var inte någonting som min hjärna prioriterade igårkväll (inatt) när jag skulle somna.
Jag ska inte upprepa alla mina tankar för det skulle vara olustigt (haha, nä kanske inte) och ta för lång tid. Jag resonerade videre i de tankar som jag precis hade skrivit om här i bloggen ("TRE"). Jag kom fram till att det optimala skulle vara om vågen visade 57.7-57.3. Det kändes lagom på något sätt. Jag hade ju skrivit att jag vägde 58 när jag regesterade mig men det kan nog ha varit 58.2 ungefär. Jag visste inte hur exakt värdet skulle vara..
Förutom att sätta upp regler för hur allt ska vara perfekt så gjorde jag också någonting mer behövligt. Jag intalade mig själv att jag skulle orka fortsätta, oberoende av morgondagens resultat. Det kändes bra.
Okej! Nu till själva huvudmomentet.
När jag stod och skulle kliva på vågen så var det nästan lite panikkännsla. Jag var rädd, det var jag. Det är inte så att min vikt ökar risken för dödliga sjukdommar eller att min vikt gör att jag begränsas. Det är det att min konstiga relation till mat och det faktum att det präglar mig, som gör att det är så kännsligt. Det faktum att mat- och vikttänkande har fått ta upp så stor del av mig de senaste åren. Att allt detta tillsammans har gjort att jag har börjat nedverdera mig själv, och inte tro på min förmåga att klara av mål som jag sätter upp. Det som gör allt detta så kännsloladdat är att jag hade gett upp hoppet om förändring; att må bättre och vara nöjdare. Här och nu har jag funnit hopp för första gången på länge. Jag är helt enkelt rädd för att tappa hoppet igen, för det känns som att så fort någonting går dåligt eller blir för jobbigt eller bla bla bla.. jag vet inte ens själv alla negativa tankar, så kommer jag att tro att jag aldrig kan klara av att nå målet.
Hopp + Motivation = Glädje Hopplöshet + negativitet = Självförakt
Det är lite så det är. Jag har blivit allt för trött på att tänka nedstämmande tankar om mig själv.
Oj! Jag gillar nog att försöka få andra att sätta sig in i min situation, lite för mycket! :P
Jag uppskattar verkligen era kommentarer. Vi är många som känner igen oss i varandras tankar liksom, och jag har insett (trots att jag inte trodde att det kunde vara så) att man verkligen kan hjälpa varandra på ett plan. Alla har någonting att bidra med, ett tips, en erfarenhet, en tanke, konstruktiv kritik eller medkännsla. Jag uppskattar allt! Jag tänker också att jag skulle vilja följa några av er lite mer, genom att läsa lite bloggar eller så. Jag har faktiskt läst mycket om det här med vikt och kost och så de tre senaste åren eftersom mina tankar har kretsat så mycket kring det. Jag har dessutom varit i alla möjliga sorters perioder och tankegångar vad det gäller det här så jag kan nog bidra med lite tankar. Dessutom älskar jag människor och vill verkligen väl.
Om någon av er vill att jag håller ett litet öga på er så kan ni väl skriva det till mig så ska jag försöka hålla mig uppdaterad vad det gäller er resa.
NU TILLBAKA TILL ÄMNET xP
När jag efter ett litet tag vågade se vad vågen hade att säga mig så löd den: 57,0 kg ... "Ja. Okej. Hmm.." <- Mina tankar ungefär :P
Jag hade alltså gått ner ungefär ett kilo. På sex dagar. Jag tänker att det nog delvis har någonting med vättska att göra eller något, men en lite konstig grej -om ni ursäktar min franska- är att jag idag fick min mens. Minder man inte mer vätska då vanligtvis? Det kanske är lite olika för olika människor. Kanske så väger jag mer under ägglossningen som då är två-en vecka innan mensen kommer? Jag vet inte, som ni märker. :P
Jag höll på att glömma! Måtten!.. Jah.. okej, så här är det. Hidja- höftkvot-grejen sa att jag har kvoten 0,86. Jag har funderat lite över det här. Jag tycker att detta är lite missvisande. Man ska ju helst inte ha ett högre värde än 0,80 som kvinna, men jag kan ju inte hjälpa att jag inte har tillräckligt kvinliga former! :P Mina höfter är inte så breda, men det måste ju inte betyda att jag överviktig? Ja ja, jag är som jag är. Jag vill gå ner i vikt men jag tror aldrig att jag kan uppnå en jätte stor skillnad mellan mitt midje- och mitt höftmått.
I alla fall..
Idag (8/3 -10) så var måtten: Midja = 74 cm och "Höft" = 86 cm. Jag vet heller inte att jag mätte på rätt sätt, men det får duga nu.
Vad säger ni? Är det här bra? Gick jag ner för mycket för att det inte ska vara någonting lurt i farten?
Jag har sen i tisdags (v 9) hållt mig på 500-700 kcal under den "avsedda" gränsen, förutom i lördags där jag var ungefär 4 kcal under gränsen tror jag.
tack för er tid /AnNa
Kommentarer
Logga in för att skriva en kommentar.
Ingen har kommenterat detta inlägget.