icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Jag har alltid varit vältränad, duktig, smart, flitig, väldigt ambitiös, motiverad och med mycket idéer, viljor och planer. I slutet på augusti stod jag plötsligt ensam, utan jobb, utan planer, utan pojkvän, vänner i annan stad. Jag nådde botten igår 20130918. Jag vaknade utan vilja, utan ambition, likgiltig till allt. Jag vill att varje dag ska ha en mening, jag vill vara lite glad och lycklig varje dag. Jag vill bli mitt starka, tuffa och självsäkra jag igen! Jag vet att jag kan och att jag har det. Men det är väldigt lätt att hamna in i dåliga vanor och rutiner. Detta är min första deppkamp, mitt deppäventyr som jag skall klara av, genomföra och övervinna med bravur.



Nu tre månader senare mår jag otroligt mycket bättre. Jag har kommit in i bra rutiner där jag äter allt och alla mål om dagen men under samma tider, jag småäter inte längre eller frossäter. Framför allt har mitt självförtroende kommit tillbaka, jag väger lika mycket osm tidigare men accepterar min kropp och trivs med den. Jag känner mig till och med snygg och sexig! Man kommer alltid kunna tänka att flera kilon kan åka bort men det vad som egentligen betyder något är vad du tycker om dig själv, att man går in i sig själv, lyssnar och förstår att välmående handlar om trygghet i sig själv, känna styrka och ett lugn. Jag är jag. Och jag äger.

Visar poster från September 2013

25 september 2013 20:50

Det går bra - sötsuget lockar...

Det går bra, jag tränar bra, äter bra - gjort det i tre dagar och sen idag kommer brorsan och sätter sig bredvid mig i tv soffan med ett enormt wienerbröd - och jag säger nej men senare äter jag ändå! Jag var ju duktig och sa nej varför höll jag...

Läs mer Kommentera