icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
12 juni 2012 13:48

Nya tag.

Efter ett gäng veckor med bara depression, skräpmat tillsammans med alkohol så känns det som att det faktiskt börjar ljusna lite. *Först dog en barndomsvän/bekant till mig då hon vart överkörd av en rattfyllerist bara 16 år gammal. *Sen var min mamma och pappa iväg till veterinären och lät vår 20åriga norska skogskatt få somna in. * Jag har själv min 1åriga Ragdoll som har insjuknat i troligtvis något dödligt virus tillsammans med vår jourkatt. * Och nu till mig själv som har överansträngt fotleden och varit till sjukgymnasten med den. Så nu är fortsatt träning så gott som borta känns det som. Jag får ta några korta promenader och cykla (sittandes) Så efter allt som varit har det blivit en del chips, godis, alkohol, fet äcklig mat och ännu mera alkohol. Men nu till det positiva. Efter 2 veckor med zero träning och en massa skitmat så har jag endast gått upp 0,1kg. Ställde mig på vågen nu på morgonen och var 100 på att jag hade gått upp minst 1,5kg. Men icke, det fick mig verkligen att vilja börja kämpa igen. Jag har faktiskt gått ner över 8 kg sen jag började med Matdagboken den 9/3 och 10kg totalt. Jag ser tyvärr inget på mig själv men jag känner när jag sätter på mig kläder. Häromdagen fick jag på mig mina Leejeans med storlek 29 i midjan som jag inte kunnat haft sen jag var 13 år. Nu är jag 21. Och folk i min omgivning påpekar allt oftare nu att jag har blivit så liten. Haha liten är jag långt ifrån men är tacksam för att de är så snälla och säger så positiva saker. Sen till det egentligen bästa av allt är att jag var iväg på min tredje arbetsintervju någonsin igår. Och gissa vad? Jag fick jobbet! Känns helt overkligt efter att ha varit arbetslös på en ny ort i 14 månader utan att känna någon och utan någon bra respons på mitt jobbsökande. För min sambo och mig öppnas ett helt nytt liv. Vi kommer kunna börja spara ordentligt och kanske smått börja titta på hus och lite bättre bil. Får hoppas att jag fixar jobbet som personlig assistent dessutom. Är ju en ganska osäker individ som aldrig vågar ta en diskussion och definitivt inte vågar säga vad jag tycker. Jaja jag får väl göra så gott jag kan. Tack för mig och heja alla ni där ute som är duktiga och kämpar!

Kommentarer

  • Ingen har kommenterat detta inlägget.

Logga in för att skriva en kommentar.