Fredagen är här!!

Jag vet inte när jag senast kände ett sådant lugn över att helgen närmar sig. Nu när vi är två som delar samma kostvanor och mål så kan jag känna mig trygg över att det inte hoppar fram en massa frestelser på bordet under helgen. Sambon vägde sig idag (precis som planerat) -3kg !!!! och då går vi in på femte dagen idag. Delar av det är vätska, jag vet. Men det är ändå vätska som han gått och burit på i onödan och som varit en del av hans vikt och den svullnad i kroppen som faktiskt uppstår när man har för mycket vätska i sig. Vi har varit noga med att dricka 1,5-2 liter vatten/ dag så det handlar inte om uttorkning. Är så glad för hans skull. Nu ser han själv hur liten uppoffring som krävs för att få resultat och att dessutom må bättre. Han säger själv att han känner sig piggare och att byxorna redan passar bättre.
Jag ska nu gå och ordna lite frukost och försöka insupa lite lugn och harmoni. Familjens äldre barn har åkt till skolan och det stormar här hemma just nu. Det är mycket tonårshormoner och starka viljor som vi kämpar med att försöka tämja. En helt ordinär familj, men gudarna ska veta att vissa stunder känns det som att det bara är vi som har så otyglade barn. Efter en riktig dust med äldsta barnet kan det kännas som att all den goda energin och motivationen man har inför dagen bara rinner ur en. Sen kan jag ju bara tänka mig hur hon själv känner. Ingen tonåring är nöjd över att precis levererat dagens vredesutbrott till sina familjemedlemmar. Tack och lov så brukar det komma en leende person in genom dörren på eftermiddagen. En person som ser ut som ett frågetecken när man försöker att avsluta morgonens diskussion med ett vänligt ord. (Lite som att stänga dörren till en av oändliga luckor som man helst inte vill öppna). Bråket och irritationen har hon lämnat för länge sen och jag inser att det är jag som tillbringat dagen med att älta, ha dåligt samvete och fundera över om jag gjort rätt som förälder. Konstaterar helt krasst att dessa tonårsgräl tar mer på oss vuxna. Åtminstone tar de på ett annat sätt och vi tror att vi bidrar till att deras liv "suger" när vi sätter gränser. Usch och fy, tänk om man tappade lite kalorier bara på en ansträngning som denna. Då skulle jag kunna välja och vraka bland utbudet på Gina Tricot (för i ärlighetens namn, hur många kommer i deras kollektion?)
Skulle kunna forstätta i evigheter med mitt ältande om vikt och föräldraskap. Tur att jag sitter här och skriver mest för min egen skull, för den som haft tålamod att häng med till sista raden skall ges en elgoe!
Goa kramar från mig med full fart mot helgen!!