Kanelbullens dag

Jag har plågat mig själv i dag på värsta sätt. Har bakat en halv liter kanelbullar åt min kära familj. Själv sitter jag ännu och mentalt dreglar över dessa skapelser som jag bara själv vill trycka i mig. MINST tre, fyra stycken och ett glas mjölk, det skulle sitta fint. Men jag kämpar och kämpar, vill inte falla till föga för frestelen. I helgen har det gått bra. har ätit på ett bra sätt och ändå kunnat unna mig lite go´saker också inom normala gränser. Har varit ute på två rejäla motionsrundor och överträffat mig själv med att klara av att jogga längre än jag någonsin gjort i mitt liv. Tro mig, jag har liksom stannat efter 50 meter och inte orkat mer. Eller jag ska nog snarare säga som så att jag har gett upp så fort det känts jobbigt. SLÖ? JO! Jag är väldigt nöjd över att jag kunde och jag har bestämt mig för att det blir fler och längre rundor framöver. Jag har klarat mig att hålla kvar samma vikt över helgen trots lite utsvävningar. Vem vet, kanske det var joggingturen som höll mig på plats.
Jag suktar djupt efter att vågen ska stå på 69 och nånting nästa gång jag väger mig. Gärna ännu mindre men det vore en utopi. Jag kommer dit men inte i ett naffs. Den envisa sjuan har nu visat sig där länge nog tycker jag och nu vill jag ha lägre siffror att vara mallig över. det har ju gått fantastiskt bra de senaste två veckorna och det trots att jag har myst lite extra på helgerna. I morgon hoppar jag upp på min kära vän, vågen. Hoppas och ber att jag har en rolig nyhet att skriva om här i morgon. Längtan efter nästa framsteg kommer att stärka mig i att ta avstånd från kanelbullarna som tyller familjens fikafat i kväll. Sippar nog en kopp kaffe i stället.
Nu ska jag gå en trappa ned i vår källare och sätta mig i soffan för att se finalavsnittet av Biggest Loser (amerikanska versionen). Kan man bli annat än peppad då!
Ha det gott alla" viktiga" människor!