Att slåss med sig själv

Det här är kanske inget man är intresserad av att läsa, men det är för mig en av de stora anledningarna till att jag lider av övervikt. + en ursäkt för "Jag räknar med att gå upp i vikt under jul och låtsas som om att jag inte bryr mig alls." Fastän att jag bryr mig så mycket att det gör ont. Jag har länge haft problem med depressioner och ångest i perioder. Innan jul hamnade jag i en sån där ångestperiod. Man skulle kunna säga att jag är lite utav en hypokondriker. Det började när jag var tonåring och fick min första panikångest attack. Jag trodde Hela tiden att jag skulle dö. Hjärtinfarkt - det var jag helt säker på att jag hade. Hela tiden. Men sedan några år tillbaka har det mer och mer handlat om rädslan att drabbas av cancer. Jo - Allt är tecken på cancer. Jag råkar veta att det inte är något fel på mig - jag är pigg och kry. Men ibland så kommer tanken "Tänk om jag bara går ner i vikt för att jag är sjuk? Jag kanske inte alls har kämpat och varit duktig..!" Nu hade jag drabbats av min första förkylning sedan jag började äta bättre och röra på mig + att jag var stressad över jobb och inför jul. Då satte karusellen igång. Jag måste äta lite extra, bara för att se att jag kan gå upp i vikt. För går jag upp i vikt - Ja, då är allt frid och fröjd. Jag slog därför på stort nu under julen. Beställde Kinamat den 22:a och tröck i mig allt. Tog stoora portioner från julbordet åt nästan allt som kom i min väg - trots att jag var proppmätt. Och nu sitter jag här, med +2 kg, för att jag skulle bevisa för mig själv att allt är lugnt. Trots att jag visste det från början - men hjärnan vet inte alltid vad som är bäst. På plussidan så är det i alla fall så att ångest är besegrad för den här gången och jag kan slappna av. Nya tag nu.

Herdes blogg

Att slåss med sig själv

Kommentarer