På söndag...fyller jag år.

Min sambo har en förmåga att vilja skämma bort mig veckan jag fyller år. Små presenter då och då...lite festande och annat trevligt. I morgon fyller dessutom en vän till oss år och det blir fest som gäller. Jag har aldrig varit "bra" på att fylla år. Jag vet aldrig vad jag vill hitta på eller vad jag önskar mig. Jag är nöjd med tillvaron så som den är, de drömmar och önskemål jag har är sådana jag själv måste nå fram till. Detta tycks svårt för de flesta i min umgänges krets att förstå, men jag är inte van att önska mig krimskrams eller komma på saker att göra...för det händer alltid något...och vad det än är så är det oftast något väldigt trevligt eller roligt. Jag har stora planer på att resa iväg nästa år, då fyller jag 25 och jag tror faktiskt att jag vet vad jag vill göra. Jag vill tillbringa den i naturen, antingen för mig själv eller med min sambo...men hans ormrädsla blir ett stort problem i den frågan. Jag vill bara vara borta oavsett väder sitta eller vandra i naturen med minimal mänsklig närvaro. Meditera och filosofera. Födelsedagar är kravfylda för alla deltagande parter och jag vill bara slippa det. Här om natten fick jag höra att min sambo tyckte att jag gjorde honom till en dålig pojkvän när jag inte gav exempel på presenter jag skulle vilja ha så att han kan köpa något han vet fullt ut att jag vill ha. Han har ingen anledning att känna så...jag önskar mig inget... jag skulle inte ens bli ledsen om han inte köpte något. Jag tror inte jag skulle bli ledsen om alla nära och kära glömde bort min födelsedag. Kanske mer lättad. Jag har ingen åldersnojja...men tiden går ständigt på och jag har aldrig förstått varför man firar födelsedagar. Men där handlar det mycket om mig...Jag vill att allt ska ha en så mycket djupare mening...inte vara så ytligt. Kan man inte på min födelsedag i stället fira att vi nära och kära har varandra, att vi finns där för varandra och har det bra. En slags thanksgiving? För det är det som är början på mitt liv, det är det som får mig att gå upp på morgonen, det är det som är livsglädjen i mitt liv...Inte anledningen att fira min ålder...för jag fyller 24...men mitt liv började för 5 år sedan när jag fick detta fundamentala som jag anser värt att fira. Nu vill jag bo under trädet i evighet och känna livets puls slå inom mig.

Incendius blogg

På söndag...fyller jag år.

Kommentarer