Kroppsuppfattning - en svår sak
På mitt arbete så har en av våra chefer infört ett väldigt trevligt upplägg. Det kallas Lunch & Learn. Han beställer mat till ett konferensrum, så äter vi (3 avdelningar) gemensam lunch och han har bjudit in en person från någon annan avdelning som håller ett föredrag under lunchen. Väldigt trevligt och fantastiskt god mat.
Matfaten (buffétyp) skickas från person till person och jag är ju nyfiken på hur saker smakar så jag la ju upp en hel del på min tallrik, väldigt mycket mer än vad jag brukar äta (speciellt lax som jag älskar) och sen tänkte jag:
Oh nu tittar alla på mig och min tallrik och tänker att: Ska hon verkligen äta sådär mycket, så tjock som hon är? Ser du hur hon inte kan kontrollera sig? Inte konstigt att hon ser ut som hon gör!!
Så var mina första tankar och sen tänkte jag: Så lustigt att jag liksom inte har vant mig vid mig själv ännu. Att jag har den här bilden av att jag fortfarande är väldigt överviktig.
Det är samma sak när jag ska prova kläder. Mina ögon går automatiskt till XXL. Sist jag var och handlade och drog med mig mannen så ville jag ha några tjocka tröjor som ändå var lite fina (vintern har kommit till Skåne:-) Jag ville ta storlek L (det fanns liksom ingen annan storlek i mitt huvud). Han insisterade på att jag skulle ta M. Det visade sig att jo, jag kunde ha M. Jag blev helt omtumlad. Både av glädje men också någonstans en osäkerhet. Jag vet inte om den där osäkerheten har att göra med att jag inte har hängt med mentalt i min spegelbild eller om den också är ett uttryck för rädsla för att jag inte kommer att kunna hålla min målvikt (när jag väl har kommit dit). Att jag ska tappa koncepterna fullständigt.
Jag kan ibland också få lite märkliga upplevelser. Jag vet inte exakt om det är rätt ord men i brist på bättre så. Jag brukar ha fleecetröja eller kofta på mig när jag är hemma eller är ute med hundarna. Jag har inte köpt några nya så de jag har är ganska stora nu. Det känns som om jag liksom rasslar runt inne i dem. Jag gillar stora tröjor så det är inte det men det känns "konstigt". Det är ju inte så de har känts tidigare. De har ju ibland suttit som korvskinn och det har spänt här eller där. Jag känner inte igen mig. Det är den känslan jag får.
Bara så att ingen missförstår. Det är inte så att jag vill tillbaka till min gamla vikt. Absolut inte! Jag tycker bara att det är lite intressant. I ett av mina första inlägg så skrev jag något om att jag visste att jag var överviktig men jag hade egentligen inte reflekterat över hur överviktig jag var. Jag hade en ganska skev uppfattning om den vikten då och nu har det liksom tippat åt andra hållet.
Är det någon annan som också får eller har haft såna här känslor och tankar?
Kommentarer
-
Hej, jag hade lite funderingar på detta för en vecka sedan eller så
https://www.matdagboken.se/blogg/klaraelv/sjaelvbild-vs-verklighet
jag tror det är vanligt att man har en skev självbild, både när man går upp och när man går ner, kändes inte som jag var ensammen med mina tankar när jag ställde frågan.
Ha en härlig lördag.
-
Läste ditt inlägg nu. Det låter som om vi har haft och har ungefär samma tankar
Jag reflekterade inte heller över min övervikt förrän jag såg det på foto och då försökte jag snabbt tänka på något annat. -
Ja, när man såg det på bild så tänker man automatiskt att kameran lägger på vikt...
-
Jag köper väldigt sällan kläder utan sliter ut dem jag har först. Jag har t.ex. två par fodrade byxor som passar bra när jag är ut med hundarna den här årstiden. Jag har inte tittat på vad det är för storlek, men de gröna tappar jag nästan och de svarta sitter bra.
Om bägge är rena samtidigt tar jag automatiskt de gröna. Men när de kalla dagarna är över så kommer de att förpassas till klädinsamlingen!De gånger jag faktiskt behöver köpa något nytt så tittar jag också på större storlekar först.
-
Självbilden kan vara mycket skev ibland du jag tittade på bilder igår och fick syn på mig själv för ett år sedan och oj vad jag såg överviktig ut min dotter sa ser du vilken skillnad det är på dig idag.
-
Jag var nog lite i chock när jag fick på mig medium för första gången efter att ha krävt 2xl i många år. Nu behöver jag ofta small upptill och medium nertill. Trodde jag skulle köpa mycket kläder nu när det är så mycket att välja på, men hur mycket kläder kan man använda egentligen? Det är i alla fall skönt att man kan gå in i alla affärer och ha mycket att välja på istället som förr då man var hänvisad till plus size avdelningarna på Lindex och kappahl.
-
gittan52: Jag antar att det tar tid att vänja sig. Jag har tittat på stora storlekar så länge nu att det går per automatik.
aregnisw: Det måste vara en fantastisk känsla att verkligen se förändringen!
Medlem16: Nä man kan inte använda hur mycket kläder som helst men jag håller med dig. Det är trevligt att utbudet som man kan välja på har blivit större. Tråkigt nog brukar inte de avdelningarna på Lindex och Kappahl ha speciellt inspirerande kläder. Jag har brukat handla på Cassels. De brukar ha samma modell i flera olika storlekar.
Logga in för att skriva en kommentar.