icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Följ min hårda kamp mot anorexin i denna blogg. från att levt ett underbart liv, ätit för själen och njutit. till då jag började mixtra med maten för ett år sedan, det slutade med tvångsinläggning på ätstörningsavdelningen i januari 2010 då min vikt rasat 20 kg, till ynka 32 kilo. skrev ut mig själv efter att gått upp 10 kg, trodde jag kunde klara det på egen hand. vilket till en början också funkade..
nu är jag tillbaka i anorexins hårda grepp. och livrädd för vad som kommer hända.
18 juli 2010 12:41
1

Spegelbild av ingenting alls

Mådde så fruktansvärt dåligt igår. hela kvällen låg jag under täcket ute på den inglasade terassen och lyssnade på regnet som smattrade mot taket. tankarna om förändring fick mig att vilja gråta. det är dags nu, fortsätta såhär går inte. allt går ut över min familj, mina vänner och min finaste pojkvän som har fått tagit alldeles för mycket stryk. för att inte tala om mig själv, min kropp och mitt sinne.

finns så mycket jag vill säga till alla. speciellt min mamma. jag vill bara erkänna. hon som ständigt försöker hjälpa mig. på alla sätt och vis. hon vill ju bara väl. isället går jag bakom ryggen och ljuger om min låga vikt, gömmer mina näringsdrycker och smygtränar när hon är ovetande.

att det skulle gå såhär långt var det nog ingen som visste.
 

Kommentarer

  • 18 juli 2010 16:23
    Jamen, det är ju så man gör när man är i ett missbruk! Så för att säga som det är och det utan nån som helst galghumor trots att det kan låta så; Du är en helt normal missbrukare - totalt maktlös, med andra ord. Fast det är nog dig själv i första hand och inte din mamma, som du ska erkänna din maktlöshet mot ditt sjukliga beteende för. Börja där. Stor Kram - med kärlek till dig

Logga in för att skriva en kommentar.