19 april -Vågar man hoppas...?
Det är ett stort steg för någon som tidigare ätit gdis/sötsaker i mängder varje dag och iofta istället för mat.
Nu när jag handlar ställer jag mig i kön och upptäcker inte förrens jag kommer hem att jag inte har något godis med mig. Förut när jag kom hem efter shoppingturen så blev jag förvånad över hur mycket godis och onyttigheter som hamnat i korgen utan att jag ens reflekterat över det i affären.
Jag har inga förbud eller bestämda mängder som jag får äta varje vecka eller månad. Jag har ju mitt mål, jag vet vad jag vill och hur jag ska komma dit. Blir jag extremt sugen på godis så köper jag några "sockerbitar"/skumgodis och äter och njuter. Jag gör ett medvetet val och jag vet hur det påverkar mig. Jag tror att jag lättare faller tillbaka i gammla spår om jag förbjuder mig själv div. saker.
Jag är en känsloätare och det värsta är när jag har tråkigt. Istället för att som innan direkt döva mina känslor så ska jag nu bena upp VARFÖR jag blir sugen, varför jag tror det blir bättre med godis/äta något och sedan ta ett beslut om vad jag ska göra för att hantera den situationen/de känslorna. Att äta när jag har tråkigt har jag gjort sedan jag var liten och inte fick vara med mina kompisar och leka. Då kände jag mig utanför/ledsen och ensam...och hade tråkigt. Då kändes det som om det hjälpte att äta. Det har liksom suttit kvar i ryggmärgen på något sätt. När jag var ung var jag smal som en speta och inte blev jag tjockare av att äta... men som vuxen fungerar kroppen tydligen på ett annat sätt ;)
Gokväll!
Jandy
Kommentarer
Logga in för att skriva en kommentar.
Ingen har kommenterat detta inlägget.