På gränsen
Känner att jag är på gränsen till vad jag mäktar med med anhöriga svårt sjuka, och mycket tid går åt till att vårda och ta hand om. Resten går åt till att klara av jobbet hjälpligt. Min egen hälsa och vikt står som vanligt tillbaka. Känns som jag aldrig får möjlighet att satsa ordentligt på min hälsa och vikt. Jag ser ju att andra klarar det men jag gör det inte. Känns nästan hopplöst. Men jag har i alla fall promnerat en hel del de sista veckorna. Vikten däremot går nu stadigt uppåt, naglarna är korta, huden glåmig. Önskar mig två veckors återhämtningstid. Men det finns inte. Så vad göra? Måste ju i alla fall komma ur godisträsket.
Gillar
Kommentarer
-
Som alltid är det inte lätt att hålla det man inte har i näven...
ännu värre att behålla fokus i din sits.
Slå inte på dig själv...din tid kommer.
Du kan bara göra så gott du förmår just nu...och du glädjer andra som behöver dig f.n.
Pepp 👍
-
Ett litet varningsfinger mot att jämföra sig med andra! Jag tror att vi alla gör så gott vi kan med de förutsättningar vi har. Någon kan se ut att klarar vad som helst oavsett motgångar, andra orkar inte alls.
Promenader är bra för mycket, frisk luft, egen tid för att rensa hjärnan, fundera, ta beslut osv osv.
Jag hoppas att situationen blir bättre för din del framöver!
-
En sak i sänder - idag dina promenader och nästa vecka ngt annat. Det är allting hemåt. Något du gör för din egen hälsa. Jag önskar dig ork!
Logga in för att skriva en kommentar.