Min historia

Hej! Oj, så länge sedan jag skrev här på bloggen. Har en annan blogg där jag skriver nästan dagligen, igår hade jag 99 läsare vilket är rekord för min blogg. Det känns otroligt roligt att jag kan vara till hjälp och stötta andra. Jag kan ju börja från början =) Efter att jag hade fått min äldsta dotter 2010 bestämde jag mig för att gå ner i vikt, jag gick ner alla graviditetskilon (15 kilo) efter 2 månader men sedan hade jag 35 kg kvar som jag ville bli av med. Jag hade hört lite om lchf och läste på lite och gav det en chans, för vad hade jag att förlora? Jag mådde inte så bra de första veckorna, och det var ju inte så konstigt när man inte längre åt så mycket kolhydrater och jag tog även bort godiset och socker helt i 6 månader. Så på 6 månader blev det inget socker förutom det som vanligtvis finns i mat. Jag började träna smått efter några veckor och jag kommer ihåg att jag verkligen hatade att träna, det var det värsta jag visste och att ta promenader var nästan ännu värre. Men efter några månader och några kilon lättare började det bli lättare att träna och jag började faktiskt tycka om träning. Jag började träna mer och mer och till slut var det en del av vardagen, jag började älska träning och istället för att "bara" ta promenader började jag också jogga. Jag började jogga korta stunder som sedan blev längre och längre. Så till slut kunde jag jogga 5 km utan att stoppa på vägen. Jag gick ner 35 kg på 9 månader, men precis när jag hade nått mitt mål blev jag gravid igen och vi bestämde oss för att behålla barnet. Jag mådde fruktansvärt dåligt den första tiden pga att jag var så rädd för att gå upp för mycket i vikt. Jag gick upp lite över 30 kg, alltså ungefär allt jag hade gått ner men jag ser det som min räddning. För när jag vägde som minst (76 kg) tyckte jag att jag oftast såg stor ut ändå, vilket inte alls stämde. Jag åt mindre, tränade mer och till slut spydde jag även upp maten, så jag ser graviditeten som en räddning och jag lovade mig själv att jag efteråt inte skulle gå tillbaka till dom banorna igen. Nu är dottern snart 5 månader och jag har gått ner 30 kg, har 5 kg kvar till mitt mål och jag är otroligt stolt över mig själv att jag inte har hamnat i samma banor igen. Självklart kan jag fortfarande ha dåliga dagar då jag känner mig stor men jag gräver inte ner mig på samma sätt längre och jag vet att det inte alls stämmer även om jag känner så en dag. Mitt socker beroende är borta så nu kan jag äta något ibland när jag känner för det, och jag kan ta en kakbit och känna mig nöjd med det. Jag har även börjat komma igång riktigt med träningen efter förlossningen och det bästa med allt är att jag vågar äta utan att hela tiden tro att jag går upp 10 kg, det känns verkligen underbart. Ni får jätte gärna kika in på bloggen om ni vill =) Kampen om att gå ner i vikt: [LANK]http://viktresan-giboo.blogspot.se/[/LANK]

Jessie0s blogg

Min historia

Kommentarer