Måendet efter en stor viktminskning

Vad roligt att det redan är folk som kikar in å läser här. :) Jag fick en fråga av en läsare som jag tänkte försöka svara på: "Jag skulle gärna vilja läsa om *hur DU mår* efter viktminskningen, en del mår inte så bra som dom flesta tror har jag märkt. En del känner inte längre igen sig själva även om allt känns mycket lättare..Hur upplever du dig nu mot förut!?! Hur upplever andra dig nu har hört att en del blir sämre bemötta som överviktiga, ynkligt men sant" Idag mår jag jättebra, har faktiskt aldrig mått bättre. Men ibland kan jag må dåligt över hur jag har behandlat mig själv. Blir arg över hur jag kunde låta mig själv bli så stor som jag faktiskt var. Varje dag så påminns jag när jag ser mig själv i spegeln, har en del överskottshud. Men jag försöker tänka att jag har hellre lite extra hud än att vara farligt överviktig. Jag mådde verkligen inte bra när jag var som störst, jag stängde in mig helt. Jag gick väldigt sällan ut och fikade med vänner, ändå gångerna jag gick ut var om det var fest. Då kunde man ju dricka och då skämdes man inte lika mycket när man var full. Usch vad tragiskt det låter! När någon i familjen fyllde år och skulle ha kalas så hittade jag alltid på en ursäkt för att slippa gå dit. Jag ville inte ha alla blickar på mig. Jag skämdes över mig själv. Jag satt helst bara hemma i soffan, framför tvn och datan. Om jag gick ut så hade jag alltid blicken i marken, klarade inte av att möta andras blickar. Fick för mig att alla snackade bakom min rygg. Idag kan jag märka att folk i min omgivning kunde utnyttja mig lätt när jag var stor. Då jag trodde att om jag var snäll och ställde upp på allt så kommer dom tycka om mig. Jag vågade inte säga nej, jag var rädd att ett nej skulle få dom att lämna mig. Å eftersom jag inte vågade ta mig ut bland folk så kunde jag ju inte träffa nya vänner. Så jag utnyttjades både av vänner och killar. Jag var så snäll så jag var dum. Idag säger jag nej! Om personer i min omgivning inte kan ta ett nej så är dom inte värda att umgås med. Idag går jag i stan med huvudet högt och möter andras blickar. Jag skäms inte längre! Jag har märkt att personer i min omgivning som jag inte pratat med på flera år konstigt nog har börjat höra av sig nu. Jag kan tycka det är konstigt. Medans jag har märkt att några kompisar inte hör av sig alls längre... vad kan det bero på egentligen? Nu får jag ofta kommentarer som "du ser så lycklig ut, du har blivit så fin, du verkar må så bra". Det glädjer mig. Men det får mig oxå å tänka... hur var jag innan. Om ni inte tyckte jag såg lycklig ut innan, varför frågade ni aldrig mig hur jag mådde?

Jossiis blogg

Måendet efter en stor viktminskning

Kommentarer