Dag 5
Dagen idag har varit lite som gårdagen, men har i alla fall tränat. Det blev inte Bodypump som tänkt, missade min buss ner till stan. Så jag gick ner, och det tog en halvtimme. När jag kom dit var jag 5 minuter sen, och när jag tittade in i salen var alla redan i full gång. Fick ångest och kände att det inte skulle gå. Istället blev det 20 min på löpbandet och 20 på crosstrainer. I alla fall något. Varför fick jag ångest? När man väger 50-60 kilo för mycket, är det sista man villl göra dra uppmärksamheten till sig. Jag hade kunnat gå in, men då hade jag mått skit hela passet. Jag tror inte jag är redo för att träna med folk på det sättet. En viktminskning när man är i min storlek handlar inte bara om det fysiskt, utan det psykiska också.
Kommentarer
-
oj,.... känner igen mig. jag är inte överviktig, men inte "perfekt" också. och jag känner ångesten. jag tror att det är inte fysiskt när man gå ned i vikt. självklart är det bra om man handlar några storlekar smalare, men viktigaste delen av viktminskningen är psykiska delen. den tar tid. och det är ganska tufft nån gång att konfronterar sig med alla denna känslor man har" ätit upp" i så länge. men du är på väg (och jag med). och det är huvudsaken. du vill förändra dig. :) klart har vi ångesten att kämpa med. men prova att bara ignorerar den. det känns dåligt på början. men det är bara självförtroende som behöver lite hjälp med att bryggar upp. jag hade samma problemet på början. jag trodde alltid att alla ska titta på mig och tänker dåligt om mig när jag går in i passet för sent. men det är inte så. det tror du bara (men det stämmer absolut inte!). jag har min danspass var jag kände mig alltid så där. jag hade bara ångesten att gå in, trodde att jag kunde inte dansar och folken ska titta på mig när jag gå in för sent och kan absolut inte dansa). men en gång tittade jag in och ledaren bara log mot mig. det var bara den där leende som jag behövde att övervinna ångesten. nu går jag in på vilken pass som helst och ångesten är helt borta. :) lycka till! du ska klara det nästa gången! jag tror på dig! :)
-
Jag tror att jag känner igen mig i vad ni båda skriver. Men helt tvärtom. Jag skäms många gånger över min spinkiga kropp. Vill inte gärna visa mig i träningslokaler då det känns som om folk bara tänker "Vad gör hon här? Hon har ingenting här att göra!". Jag vågar inte uttrycka mig om att jag tränar (trots att det är för viktuppgång), känns som om alla har sina åsikter redan och inte tror att man klarar av att ändra på sig. Hoppas att du nästa gång står emot, och struntar i vad alla kan tycka och tänka, gå in och träna för din skull. Kram!
Logga in för att skriva en kommentar.