Vändpunkt
Var på bröllop i helgen och det blev vändpunkten. Har aldrig känt mig så ful och fet som då. Nu får det vara nog!
Vägde mig och vågen visar tresiffrigt. Tresiffrigt! 25 kg upp på två år. Det är inte okej.
Varför har det blivit så här? Varför har låtit det gå så här långt? Varför har jag gett upp om mig själv?
Jag vet att jag vet det innerst inne, men jag vågar inte riktigt erkänna det. Inte ens för mig själv. Det är samma när jag är hos psykologen på utredningen. Jag sitter där och får frågorna, jag har ett svar i huvudet, men hör mig svara något annat. Det som låter bra utåt.
Jag är stark, jag blir inte utmattad, jag har inte ångest, jag blir inte deprimerad, jag älskar livet.
Nej, nu räcker det. Jag ska försöka vara ärlig mot mig själv. Nu ska det bort. Inte bara kilona, utan lögnerna mot mig själv också.
Jag ska utesluta kolhydrater (max 20 g/dag, jag ska erkänna att jag inte är felfri, jag ska be om hjälp när det värker i själen, när alla måsten täcker över mig och samlas över mitt ansikte, så jag tror jag ska kvävas.
Idag vänder det.
Gillar
Kommentarer
-
💖
-
Bra att du bestämt dig, och det var ett bra beslut.
Det är lättare att få hjälp om man vågar säga hur man mår♡
-
Håll i detta nu och var ärlig så fixar du det.
Ta ett steg, en dag i taget. Förändringar tar tid och ovanor ännu längre att bryta.
Allt pepp till dig 👍👍
Logga in för att skriva en kommentar.