icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Många vägval, många berg och ännu fler dalar har lett mig hit, igen. Att ha en kropp som jag trivs i, som visar den jag är på insidan, har visat sig vara svårt och en livsuppgift. Varje gång tänker jag att nu jäklar kommer det att fungera, bara jag tar mig upp för det här jäkla berget så kommer jag att lyckas! Insida och utsida kommer att mötas, den jag är och så som jag tror mig se ut kommer speglas på min utsida och visa sig i spegelns reflektion. Och för en allt för kort tid uppfylls min önskan och tro. Det hårda arbetet och den stränga disciplinen ger resultat och vi möts, där i spegeln. Men...så händer något, livet ger mig en hård knuff och jag faller. Faller för frestelsen och utför bergets kant. Det är så lätt att gå nedför, så enkelt och jag märker inget först, tror det är OK, jag kan hantera det. Tills jag landar vid bergets fot, hårt, hårt. Orkar inte klättra igen, fastnar ett tag. Finner så styrkan i att jag inte uthärdar skillnaden, skillnaden mellan utsida och i sida. Drivs av önskan att få mötas. Reser mig upp igen och tar sats. Tar sats för att återigen klättra upp mot toppen.
26 april 2026 10:11
4

Back again!

Tja världen den snurrar, som jag skrev i förra inlägget och jag har kämpat för att hålla mig fast och hänga med.

Med det menar jag att i min sjukskrivning för arbetsrelaterad stress bad jag min rektor att ...äh ja vara chef...så hon skulle sätta arbetstider och arbetsuppgifter och så har jag försökt att hänga med på det... men nu har jag insett att det inte funkar så jag har återtagit kontrollen över mitt liv! (Bampabambaaaaa skulle filmmusiken låtit 😂). Man kan liksom inte gå i ett vakuum och vänta, och vänta, och vänta. Så vad faan, nu tar vi tag i detta! 💪

Sedan sist har jag börjat på livsstilsmottagningen och fått jättefin hjälp och stöd, så från i fredags medicinerar jag mot obesitas. Mounjaro närmare bestämt. 

Jag tränar också styrka på Samrehab 2 ggr/vecka.

Så, nu har jag börjat i rätt ände, jag fokuserar på hälsan och låter jobbet komma i andra hand (istället för att vara det allt uppslukande i mitt liv).

Tack vare Mounjaro har jag inget matbrus, INGET!! Det är så galet konstigt. Från att inte ha några spärrar alls till att inte ens vara intresserad, ännu mindre sugen. Det är ju bara första sprutan på ingångsdos men det känns bra.

Nu måste jag bara klura ut hur i häcklefjäll jag ska få i mig all protein som jag behöver 😵‍💫🤯

Alla tips mottages tacksamt 🙏

Nu önskar jag er en fin söndag, själv ska jag fixa med min Bullet Journal och läsa lite.

Ta hand om er ❤️🤗

Gillar

Kommentarer

  • 26 april 2026 23:16
    klaraelv

    När jag blev less att försöka äta allt protein jag skulle ha i mig så tog jag en eller två extra proteindrinkar, det var när jag tränade som mest och försökte få i mig mellan 150-160 g om dagen, det kunde kännas övermäktigt. Men bäst brukar det ju vara att äta de proteiner man behöver.

    Annars så är det kvarg, ägg, keso, rostbiff, kyckling, tonfisk, makrill, tofu och ost som är bra källor, men det finns mycket mer.

  • 27 april 2026 12:28

    Tack för bra tips 🤩

    När man räknar på hur mycket protein man ska äta så är det ju massor...om man som jag väger 142kg Sen försöker jag komma igång med träningen, samt tar sprutan så då gissar jag att proteinet är det som är viktigt. 

  • 28 april 2026 17:55
    MAS63

    Så fint att du nu tagit tillbaka kontrollen och att du nu startat ett nytt kapitel i livet. Två av mina kolleger på jobbet går på ozempic och tala också om vilken befrielse det är att inte ha matbruset med sig hela tiden. 

    Lycka till!

  • 3 maj 2026 10:28
    Alzarin

    Jag fick förslaget att prova Mounjaro av min läkare, vägde då 128 kilo och hade mycket svårt att fortsätta gå ner trots att jag vet hur man gör. Hjärtsjukdom gör att det blir svårt att andas och röra mig och det ska bli bättre med mindre att bära runt på. Har nu tagit fyra sprutor och kan ganska lätt välja bort onödigheter och slutar äta när jag är mätt. Det är helt magiskt att slippa matbruset och kunna titta på godis utan att vilja ha. Gått ner fem kilo hittills och för första gången ser jag en möjlighet att kunna äta det som jag vet är bra för kroppen utan att brottas med tankar om att späka mig, nu känns det lagom att äta mindre.

Logga in för att skriva en kommentar.