icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Många vägval, många berg och ännu fler dalar har lett mig hit, igen. Att ha en kropp som jag trivs i, som visar den jag är på insidan, har visat sig vara svårt och en livsuppgift. Varje gång tänker jag att nu jäklar kommer det att fungera, bara jag tar mig upp för det här jäkla berget så kommer jag att lyckas! Insida och utsida kommer att mötas, den jag är och så som jag tror mig se ut kommer speglas på min utsida och visa sig i spegelns reflektion. Och för en allt för kort tid uppfylls min önskan och tro. Det hårda arbetet och den stränga disciplinen ger resultat och vi möts, där i spegeln. Men...så händer något, livet ger mig en hård knuff och jag faller. Faller för frestelsen och utför bergets kant. Det är så lätt att gå nedför, så enkelt och jag märker inget först, tror det är OK, jag kan hantera det. Tills jag landar vid bergets fot, hårt, hårt. Orkar inte klättra igen, fastnar ett tag. Finner så styrkan i att jag inte uthärdar skillnaden, skillnaden mellan utsida och i sida. Drivs av önskan att få mötas. Reser mig upp igen och tar sats. Tar sats för att återigen klättra upp mot toppen.
29 januari 2018 20:54
5

Nya rutiner

Jag har hittat en ny sak, en rutin som jag är så himla glad över. 

När jag kommer hem från jobbet känner jag mig oftast som om jag blivit lobotomerad OCH överkörd av en ångvält. Oftast blir det då att jag äter, halvt sovande (kul för sambon sad) och sedan sätta mig i soffan och se på någon hjärndöd såpa. Det hjälper inte, men det är allt jag orkar.

Tills nu vill säga. Nu när jag släpar mig över tröskeln så ropar soffan på mig men jag vänder bort blicken och släpar kroppen upp för trappan, byter om och sätter mig på motionscykeln. Surfplattan hakas fast och hörlurarna kopplas upp och kläms fast på huvudet. Sedan trampar jag iväg under 45 min medan jag kollar på "Lucifer" eller något liknande. All stress rinner av mig och kroppen blir härligt trött. De sista 5 minuterna blir spurt, vilket gör att resan nerför trappan efteråt blir lite spännande på välkokta spaggettiben.

Sen kan jag gå ner och äta middag med min raring och vara helt normal, prata och diskutera.

Den här rutinen är gudomlig! Trots lång historia inom bantningsdjungeln så har jag aldrig fått in en sån här träningsrutin som jag verkligen känner att den passar mig. Och som jag verkligen känner är bra för mig, både fysiskt och psykiskt.

Härligt! laugh

Gillar

Kommentarer

  • 29 januari 2018 21:50
    8veckor

    Jag är så imponerad av dig och vad du gör och orkar.

    Efter en hel dag i skolan , som är ett av världens viktigaste jobb ( med en ljudnivå & stress som skulle få vilken superhjälte att bryta ihop innan lunchrasten )

    utmanar du dig själv ( och hela universum ) genom att gränsla motionscykeln 

    Hatten av - jag bockar och bugar !

    Men vet du vad - du kommer att uppnå dina mål och jag kommer heja på dig hela vägen fram !

  • 29 januari 2018 21:51
    ulla165

    Det låter sååå häärligt sååå!

  • 29 januari 2018 23:08
    seglar67

    Så inspirerande inlägg! Jag beundrar dig verkligen, du har hittat ett smart sätt att ta tillbaka din tid. Heja dig, bara gör det, keep going, tänk inte, lyssna inte på soffan. yesyes

    Senast uppdaterad 29 januari 2018 23:08

  • 30 januari 2018 07:03
    LUAL

    Inspirerande yes

  • 30 januari 2018 21:27
    Kicki47

    Tack så mycket, vad ni är goa!!! heart Och jag tycker ni är fantastiska som tar er igenom mina inlägg som kan växla hitan och ditan. Det är lite så mitt huvud är wink

     

Logga in för att skriva en kommentar.