icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Många vägval, många berg och ännu fler dalar har lett mig hit, igen. Att ha en kropp som jag trivs i, som visar den jag är på insidan, har visat sig vara svårt och en livsuppgift. Varje gång tänker jag att nu jäklar kommer det att fungera, bara jag tar mig upp för det här jäkla berget så kommer jag att lyckas! Insida och utsida kommer att mötas, den jag är och så som jag tror mig se ut kommer speglas på min utsida och visa sig i spegelns reflektion. Och för en allt för kort tid uppfylls min önskan och tro. Det hårda arbetet och den stränga disciplinen ger resultat och vi möts, där i spegeln. Men...så händer något, livet ger mig en hård knuff och jag faller. Faller för frestelsen och utför bergets kant. Det är så lätt att gå nedför, så enkelt och jag märker inget först, tror det är OK, jag kan hantera det. Tills jag landar vid bergets fot, hårt, hårt. Orkar inte klättra igen, fastnar ett tag. Finner så styrkan i att jag inte uthärdar skillnaden, skillnaden mellan utsida och i sida. Drivs av önskan att få mötas. Reser mig upp igen och tar sats. Tar sats för att återigen klättra upp mot toppen.
4 november 2024 11:48
4

Nystart

Så, då var jag här igen...

...står där nedanför berget och tittar upp mot toppen. Har klättrat där så många gånger så jag borde kunna vägen nu. Och, jo, ja, jag kan och känner till vägen med alla dess gropar och hålor. Det jag inte känner till är hur jag stannar kvar på toppen, hur jag förhindrar att jag ramlar ner igen.

Att förutsättningarna är annorlunda nu är något jag insett. Betydligt äldre än sist och dessutom med lite sjukdommar i bagaget samt en kropp som fått utstå kortison och annat under en längre tid. Men grejen är den att hoppet är det sista som överger en, eller hur. Fortfarande kan jag nästan känna den där betydligt smalare och mer energifulla kroppen som jag snart ska ha. Det händer ju tyvärr inte över en natt, det vore nåt va?! Att somna och sen vaknar man nästa morgon och har drömt sig till sin önskekropp, smal, stark, frisk.... Nja, visserligen är tankens kraft stark och sömnen helande, men så långt har vi nog inte kommit än. Nä, kavla upp ärmarna och sätt fart, så är det. Och det jag vet, är att jag KAN kämpa, det vet jag hur jag gör. Ett steg i taget, är vad som gäller, ibland jättekliv och ibland myrsteg. Men, nu är första steget taget, det svåraste. Så nu är det bara att fortsätta knalla på. Jag hoppas att den här sidan kommer att vara min livlina igen, så som den varit förut.

Så hej på er alla gamla och nya vänner! Nu kör vi!!!

 

Bilden är skapad med Copilot, jag försökte att få den att skapa en kvinna med övervikt men si det kunde den inte... etiska något...

71ce8da0-2a51-47e5-8839-e687b4ab9c86.png

Gillar

Kommentarer

  • 4 november 2024 13:03
    Elka

    Välkommen tillbaka!

    Känner så igen det du skriver....att halka ner från toppen gång på gång. Men skam den som ger sig... på det igen!

  • 4 november 2024 13:39
    MagganD

    Välkommen tillbaka, och lycka till!

  • 4 november 2024 14:48
    OmeLÄTT

    Åh vad allt känns igen..  Även jag är här inne och letar lite startinspo igen och försöka ta tag i förfallet. Nu den senaste tiden har det varit väldigt svajigt med allt..  Önskar dig stor lycka till och ta en dag i taget!! smiley

  • 5 november 2024 08:17
    Magsi56

    Hej 😊

    Vilken härlig bild och bra beskrivning! En beskrivning som passar in på så många av oss!

    Gemenskapen här betyder väldigt mycket så... nu kör vi 😍

Logga in för att skriva en kommentar.