icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Många vägval, många berg och ännu fler dalar har lett mig hit, igen. Att ha en kropp som jag trivs i, som visar den jag är på insidan, har visat sig vara svårt och en livsuppgift. Varje gång tänker jag att nu jäklar kommer det att fungera, bara jag tar mig upp för det här jäkla berget så kommer jag att lyckas! Insida och utsida kommer att mötas, den jag är och så som jag tror mig se ut kommer speglas på min utsida och visa sig i spegelns reflektion. Och för en allt för kort tid uppfylls min önskan och tro. Det hårda arbetet och den stränga disciplinen ger resultat och vi möts, där i spegeln. Men...så händer något, livet ger mig en hård knuff och jag faller. Faller för frestelsen och utför bergets kant. Det är så lätt att gå nedför, så enkelt och jag märker inget först, tror det är OK, jag kan hantera det. Tills jag landar vid bergets fot, hårt, hårt. Orkar inte klättra igen, fastnar ett tag. Finner så styrkan i att jag inte uthärdar skillnaden, skillnaden mellan utsida och i sida. Drivs av önskan att få mötas. Reser mig upp igen och tar sats. Tar sats för att återigen klättra upp mot toppen.
10 augusti 2018 08:07
6

Semester och viktökning

Semestern har visat sig vara en utmaning för mig. Jag skulle kunna skriva att det har gått och helvete och att jag är värdelös som inte klarar av att stå emot den där Kolhydratdjävulen. Men… att tänka så är bara destruktivt för mig och min hälsa. Det finns inget gott i att anklaga sig själv för att ha misslyckats eller vara värdelös.

Sen jag började på MD har min viktnedgång gått… ja faktiskt fenomenalt eftersom den är helt över min förväntan. Att få ett bakslag i form av viktökning under semestern är väl egentligen bara helt naturligt. Bakslag kommer i livet och det gäller att veta hur man ska ta dem. Jag vet inte hur jag ska ta alla bakslag ännu men jag har lärt mig en hel del om mig själv nu under sommaren.

Sommaren började ju med en smäll kan man säga, jag gick ner 2,4 kg vecka 25 😮 Förmodligen berodde det på att min vardagsmotion ökade med 200% då jag höll på att byta klassrum på jobbet. Flyttjobb ger många steg. Men för min motivation senare under sommaren var det kanske inte så bra, egentligen, för den där vikten (116, 4kg) har jag inte sett till sen dess. Hade jag stannat på runt 118 kg som jag senare vägde in mig på under dagarna som kom, ja då hade jag nog känt mig nöjd med mig själv istället.

Men iallafall… hur hanterade jag det. Problemen började vid midsommar (inte ensam om det va?) vi firar alltid med min svärmor, tradition sen min svärfar gick bort. Det gick bra tills … midsommardagen tror jag det var, och vi plockade fram kex och ost.. med dessa fanns päron och digistive… så jag “unnade” mig dessa, “Det är ju ändå midsommar”

Sen blev det glass och jordgubbar förstås och mera glass och jordgubbar. Just jordgubbar har vi haft mängders mängder av i år och ärligt talat, jag vill inte avstå från dem även om de innebär viktökning. De är så goda och så nyttiga. Däremot är de inte LCHF…

Jag tycker att jag klarade sommaren någorlunda fram till slutet av juli. Då blev det hembakade bullar och glass och kex och så tillslut… chips en kväll och popcorn och smågodis på bio. Under hela sommare har jag ätit betydligt mer än vad jag brukar även om det vara bra mat, men mängden har varit fel, kan man säga.

 

Vad har jag lärt mig om mig då?

  • Tja, Kolhydratdjävulen är inte tämjd, inte det minsta. Den viktigaste lärdomen är nog att jag aldrig, aldrig, aldrig ska tro att han är tämjd. För det kommer han aldrig att bli! Ger jag honom ett finger tar han hela mig.

  • Planering… det är A och O i ett liv där jag äter rätt och mår bra. Men den här sommaren har vi inte planerat alls utan tagit dagen som den kommer. Visst det finns fördelar med det också, är skönt och så men är det hälsosamt för mig? Nej, jag mår dåligt både psykiskt och fysiskt av det eftersom kolhydraterna gör mig deprimerad. Alltså, inte så där… “usch vad jag är deppig idag” utan den medicinska termen deprimerad. Förmodligen beror det på kolhydraternas kickar som gör att jag ramlar ner i ett tomt hål efteråt. Och fysiskt, tja, ökad vikt mår jag ju såklart dåligt av, men jag får också tillbaka min magkatarr av kolhydrater och värk både här och där. Så jag behöver planera maten även under sommaren.

  • Jag har också lärt mig att jag är stark, att jag har viljan och orken att komma igen. Och att i mig bor en önskan om att bli av med dessa kilon. Jag är övertygad om att jag kommer att lyckas nå målvikt och … tja ärligt talat… det är ju det absolut bästa redskapen jag kan behöva ha, eller hur?

 

Jag hoppas att din sommar har varit skön och att du känner dig stärkt inför kommande höst.
Kramar och pepp från mig till dig (dubbelpepp för alla som orkat läsa ett så himla långt inlägg 😉)

Gillar

Kommentarer

  • 10 augusti 2018 09:17
    Medlem16

    Att reflektera varför saker och ting går som de går tycker jag är väldigt viktigt för att kunna utvecklas och göra bättre val framöver. Så bra för dig att du tar dig tid för att reflektera, skriva ner det i detta inlägg och dela med dig till oss andra, varav många av oss säkerligen känner igen oss i mycket av det du skriver.

  • 10 augusti 2018 10:00
    Limpopo

    Det här kommer att ordna sig. Du vet vilka faror som lurar runt hörnen ;-) 

    LCHF är ju svårt. Min yngste son (26 nu) körde strikt LCHF för några år sedan och gick ner från 124 kilo till något på 90. Han är en allt-eller-inget-människa, så det kom inte en jordgubbsjävel över bron. Men när han tröttnade så tröttnade han och var snart uppe på ungefär samma igen. (Nu har han gått ner de där kilona igen, men det är en positiv biverkning av hans adhd-medicinering. Bra oavsett.)

    Samtidigt gick jag ner ganska mycket med en väldigt ostrikt paleo + Matdagboken. Och gick upp igen när jag började slarva och trodde att huvudsaken var att jag inte åt vete ... det är det inte.

    En bra sak med lågkolhydratmat är att sötsuget minskar. En dålig sak är att det finns ett socialt sötsug också, eller en vana vid att det är sött som är mysigt och det är sött man äter tillsammans. Man borde på något sätt bygga in det där i dieten, ett visst utrymme för att följa sina infall ibland och en handlingsplan för att komma tillbaka, så man inte bara känner att man har misslyckats.

    Heja dig!

  • 10 augusti 2018 11:33
    gasten

    Det är nog många som faller dit när det är sommar och semester!

    Gäller att ta nya tag igen!

    Pepp, pepp!

  • 10 augusti 2018 12:40
    LUAL

    Du kan i alla fall vara säker på att du inte är ensam om det. Däremot har du en mycket bra insikt och inställning till det vilket får mig inte att tvivla på att du snart är tillbaka på banan igen. 

  • 11 augusti 2018 09:51
    Kicki47

    Medlem16 ja jag är mycket för att reflektera (är man lärare så är man wink) och det är det enda sättet för mig att klara detta på.

    Limpopo Jag har också varit där, kört strikt LCHF men jag tror att vilken diet det än är, man orkar inte om den håller sig för långt ifrån "normalkost" Jag försöker nu att äta på ett normalt  sätt men ändå kalori och kolhydratlågt. Jag märker att viktminskningen påverkas av antalet kalorier men att sockersuget och önskan att äta ökar med högre kolhydratintag. Men det är bara att kämpa.

    gasten tack pepp behövs alltid heart

    LUAL Tack heart Jag kämpar väl på igen smiley

  • 12 augusti 2018 07:20
    Bella50

    Bra att du analyserar orsak & verkan.

    För min egen del har jag först nu släppt på reggningskontrollen ( gick i mål dec-15)...och peppar peppar det har hittills hållt mig i god balans...även om jag inte har koll på någon E%-balans...bara vikten.

    Den ligger stabilt, om än lite för högt. 

    Goda vanor tar sin tid...så håll hårt i "träningsprogrammet" ett tag till..så flyger du fritt till slut.

    Pepp från mig yes

Logga in för att skriva en kommentar.