icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
En foodoholics bekännelser
30 januari 2012 15:40
8

Jag hatar egentligen att blogga

Mest för jag hatar öppna upp mig känslomässigt och dela med mig av mig själv. Vill inte berätta om hur fet och äcklig jag är. Hur mycket jag hatar folk som kallar sig feta men de är inte ens mulliga. Hur folk runt om säger "Låt bli att äta" som svar på att man är tjock. De förstår inte hur svårt det är. Hur tungt det är heller. Hur mycket kroppen värker pga övervikten när man tränar. Nej det är inte så jävla lätt att "sluta äta". Blir så trött på alla moralkärringar och knowitalls man stöter på. Vill spy på dem.

Kommentarer

  • 30 januari 2012 15:47
    mita0822
    Det är frivilligt om man vill blogga eller ej. Och vi är många som vet hur det är att vara fet. Ilska löser inte det problemet, tyvärr.
  • 30 januari 2012 15:49
    Är inte ilsken.. bara trött på "folk"
  • 30 januari 2012 15:53
    mita0822
    Såg att du hittat in till XL- tjejerna, vi är ju inte trådsmala precis och vet hur jobbigt det är. Där får du stöd och peppning när livet är surt.
  • 30 januari 2012 15:55
    kaffe247
    Välkommen iaf! Som sagt frivilligt, men jag måste säga att jag fått mycket hjälp genom "bloggandet" här, har aldrig bloggat förut. Här hjälper och peppar vi varandra.
  • 30 januari 2012 16:01
    gittan52
    Vilken tur att du är här på Matdagboken då :) Här är det många som är överviktiga/feta och vad vi kan göra är att peppa och stötta varandra när någon har det jobbigt. Att vara bitter på hur andra uttrycker sig lär inte hjälpa, såvida du inte blir triggad av det och kämpar ännu mer. Men kan du inte berätta vad det svåra består i när du vill minska i vikt? Vad har du för strategi och mål?
  • 30 januari 2012 16:12
    daggan1
    Bloggen är en väldigt bra träning i att öppna sig känslomässigt. Du kan ju alltid välja att inte visa bloggen för någon annan utan att hålla den privat och bara öva dig på att skriva det du känner. För min del har kampen med vikten också bottnat i att inte vilja öppna mig och göra mig sårbar inför andra, och inte heller för mig själv. Du kan som sagt börja i små steg och skriva för dig själv. Nackdelen med det är ju att du inte får feedback på det du skriver, och det har i alla fall i mångt och mycket hjälpt mig på vägen. Hursomhelst önskar jag dig stort lycka till och instämmer med gittan ovan att det skulle vara kul att höra vad du har för mål och hur du tänker nå dit. PEPP
  • 30 januari 2012 16:54
    SandyC
    Jag tycker också det är svårt, men när man provat några ggr tycker jag det börjar kännas bra när man skrivit.
  • 30 januari 2012 17:26
    Tack för era kommentarer. Nu ska jag ta en promenad och rensa tankarna så kanske det släpper lite. Mest sårad för fått dumma kommentarer från världen utanför så behövde spy av mig lite.

Logga in för att skriva en kommentar.