Dancing queen

Idag svävar jag på små moln. Och det kommer jag att göra ett par dagar framåt! igår var det nämligen danskurs igen. Det är så himla roligt och endorfinkicken man får mäter sig inte med något jag varit med om. Inte ens löpning med musik i lurar ger samma känsla efteråt.

Började kvällen med Bachata i lite lägre klackar och sedan ett pass Kizomba där jag bytte till (för mig) skyhöga klackar på 8 cm. Kändes jättebra - vissa danser behöver man helt enkelt klack för att få till.

Skapligt med träningsvärk i låren efteråt och pirrande fötter hela kvällen.

I morse blev det yoga och strech med lite fotträning. Och till jobbet går jag i stadiga promenadskor med inlägg i. På jobbet blir det biotofflor och kvällens salsaträning gör jag i skor som ser ut som gympaskor men har danssula.

Jag gjorde illa ett fotvalv rejält för några år sedan. Em kombo av övervikt och fel skor. Sedan blev det tio år av inlägg, sjukgymnastik och trista ortopediska skor.( Ibland lite finare men klumpiga ortopediska skor.)

Nu är jag himla glad att jag kan variera mig men jag är väldigt rädd om mina fötter. tränar och väljer strumpor/skor efter aktivitet.

Vill säga till alla ni som också kämpar med övervikten - unna er riktigt bra skor redan från början. Expediterna på sportaffären värderar inte efter tjocklek eller hur lite/mycket man förmår träna. De hjälper gärna till - och så slipper man mina decenielånga besvär.

Mycket om skor idag...men här kommer en bild på mina tulpaner. Jag älskar det japanska uttrycket wabi sabi, som handlar om att njuta av tingens förfall. Åldras med behag kanske man kan säga på svenska. Så jag låter mina tulpaner står tills det inte finns ett enda blad kvar på stjälkarna. Nu har de ännu inte börjat släppa kronbladen och är hur vackra som helst med sina rullade blad.