Hjärnspöken
Idag är det sista dagen innan semestern börjar! Härligt! Nu hinner man rensa ogräs och läsa böcker igen. Kanske fynda ett stort skåp till uterummet och definitivt träna mycket - tanka styrka både mentalt och muskelmässigt.
Var så otroligt trött igår kväll - och på schemat stod promenad. Till slut gjorde jag en proteinpulverchokladpudding och ställde på lut i kylen efter middagen och så hoppade jag upp på crosstrainern och promenerade på den med löfte om proteinchoklad som belöning... Alla sätt är bra antar jag...
...och jag skrev ju det - har jag ett träningsschema med rutor att fylla i så ska det mycket till för att lämna rutan tom!
Har haft många funderingar om en kollega i år. Hon är himla otrevlig och först undrade jag om det var jag som sagt eller gjort något som hon var arg på. I mina lägsta stunder tog jag år mig rejält och tänkte att hon kamske hatade mig och att det inte var något att ändra på.
Så här terminens sista dagar har stressen runnit av henne och hon börjar bli sitt vanliga glada jag. Till slut var skillnaden så stor att jag var tvungen att säga till min andra kollega att jag lagt märke till hur kollegan verkade gladare och mindre stressad. Efter att jag tog upp det har både den kollegan och flera andra vittnat om att de känt sig illa behandlade och/eller tyckt kollegan varit otrevlig under året och att de också funderat på om det var deras fel eller om det berodde på kollegans dåvarande arbetsstituation.
Jag tycker inte att stress ursäktar att vara otrevlig men börjar i alla fall förstå att det mest var hjärnspöken från min sida. Det var inte bara jag som "drabbats". Tyvärr hamnar jag nog ofta där och tänker att det är mitt fel - ibland (eller kankse oftast) är det väl så att när man tror sig vara i centrum är man bara en liten prick i pereferin.
Gillar
Kommentarer
-
Gott att det "löste"sig.....men jag undrar varför ingen av er vågade fråga henne direkt ?
Då hade ni sluppit känna er så illa till mods.
Hur skulle ni själva velat ha det , om ni mådde dåligt eller hade det bekymmersamt på något sätt ?
Hon verkar ju gladare nu skrev du och då tror jag hon hade bekymmer av något slag den perioden. Vi är alltför konflikträdda...men pratar ofta och gärna med andra istället för med den det gäller.
Jag har gjort likadant , men efter en incident på jobbet som gjorde att jag slutade där efter 20 år och ingen av kollegorna frågade varför , vilket sårade mig mest, så är jag väl medveten om hur sånt känns. Jag kände mig så obetydlig att det kvittade lika om jag var där eller inte.
Ursäkta mig om jag trampade i klaveret på nåt sätt här 😳
-
Skönt att arbetsklimatet blev bättre innan semestern, men jag håller nog med Bella50 att det inte är fel att faktiskt berätta för en person om man känner sig illa behandlad. Ibland kan det leta till bra samtal.
-
Håller med. Man kan säga...eller göra för den delen...saker på olika sätt. 🌹👍
-
Inte lätt att veta vad som är rätt sak att göra i varje situation.
Skönt att det verkar ha löst sig i alla fall!
-
Jo, Bella har nog rätt - det vore bättre att fråga och reagera än att som jag - alltid tro att det är mig det är fel på. Att stå på sig kan ju faktiskt också bidra till att kollegan blir hjälpt, antar jag.
-
Precis så är det. Ha nu en härlig ledighet 🌹👍
Logga in för att skriva en kommentar.