Trist tisdag blev helt okej

Tråkig tisdag? Trodde i alla fall i morse att det skulle bli så, men så här i efterhand så har dagen passerat ganska fort och nu är det bara en liten timme kvar tills man får gå hem.. Det är ändå förvånandsvärt lätt att fylla en förmiddag med jobb - sätter jag mig bara och sitter still så brukar idéerna komma och plötsligt finns det uppgifter i överflöd.

Lunch blev det tillsammans med tre jobbarkompisar på ett litet café i närheten. Lyxigt att inte äta i skolans matsal - men lite knepigt att veta om det skulle finnas något lämpligt åt mig att äta. Det visade sig att de hade jättegod Ceasarsallad som gick bra att få utan krutonger. Tyvärr fanns ingen ovispad och osötad grädde till kaffet på maten, men en slät kopp funkade också bra. Dit vill jag gärna gå igen!

Hela eftermiddagen, fram tills nu, har vi haft möte och grovplanering inför nästa läsår. Lite svårt är det väl att känna någon större entusiasm för höstens temaområde om valet när solen skiner och man helst vill cykla hem, men samtidigt är det bra att ha en tråd att börja nysta på i höst.

Sonen hade en bra dag på Gröna Lund igår och vi fick vänta till sena kvällen innan vi fick ett kort SMS om att han satt på t-centralen och väntade på tåget hem. Vi for iväg med bilen till stationen och satte oss på en bänk och väntade. Tåget kom och ungdomar klev av - men inte ett spår efter sonen. Vi skulle lagom börja leta när det kom ett samtal på mobilen från honom - han väste i luren att han stod på andra sidan stationshuset och väntade vid bilen och HUR KUNDE NI GÅ UR BILEN och vänta ute?! Senare i bilen  kom samma fråga; hur kunde vi visa oss på perrongen?!

Så nu är man en sån där pinsam förälder som helst inte ska synas alls!

Inte är vi välkomna på avslutningen ikväll heller - men han ville gärna ha skjuts hem. Förmodligen får vi väl vänta i bilen den här gången...