Vad händer sen?

I fredags sov jag större delen av dagen och i lördags gick jag och la mig igen efter frukost. Vaknade vid ettiden och klockan två satte vi i gång och storstädade. Dels för att jag ville känna efter vad jag orkade och dels för att det är så skönt att städa när man varit sjuk.

Vi tvättade kläder och alla handdukar handdukar, dukar och sängkläder. Dammade, dammsög, staädade toa och torkade golv. Efter en kort fikapaus och skrivande av nota for vi iväg och veckohandlade. Efter affären blev det en tur till pizzerian.

Jag åt min första pizza på minst två år (brukar ta en kebabsallad när vi äter skräpmat) och magen bråkade naturligtvis... Totalt var jag nog i gång i sex timmar innan vi sjönk ner i soffan - så det känns som om jag är frisk och kan orka jobba den här veckan.

Förbaskat irriterande det där att jag blev sjuk och fick vara hemma en fredag - känns som en onödig karensdag, men vad gör man.

I går hoppade jag över danskursen och tog det bara lugnt. Jag kom in i ett väldigt deppigt tillstånd och tänkte på att sonen snart är flygfärdig och inte behöver sin mamma på samma sätt. vad ska man göra med all tid man väntat på och nu plötsligt fått?!

Min plan har varit att komma i form och gå ner i vikt - nu har jag storlek 40 i jeans och vet helt ärligt inte om jag kan bli så mycket mindre. Visst kan jag blis tarkare och öka på konditionen och träna kommer jag väl alltid att göra - och fortsätta med LCHF. Det känns bara inte som ett projekt längre - mer som att jag börjar komma i mål och ska förvalta det jag uppnått.

Min plan har också varit att dansa mycket mer tillsammans med min man - nu när vi har tid är vår dansförening på upphällningen. Vad ska vi hitta på då då?

Det var som sagt en del depp igår men efter morgonens yoga och promenad känns det lite bättre. Men jag stör mig fortfarande på den uteblivna promenaden i fredags - när ska jag börja se mig själv med lite mildare ögon?....