Vem är man utan sina aktiviteter?!
Jag är lite halvsjuk, ont i huvudet och skulle helst vilja var hemma idag - fast jag kommer så klart att åka till jobbet ändå...
Dessutom är jag arg, eller snarare irriterad. Jag fick veta igår att mina föräldrar inte känner sig välkomna i en förening de börjat engagera sig i ... På fritiden gör vi så klart saker som får oss att må bra och hamnar vi i sammanhang där det inte är trevligt så är det nog bäst att ge sig av.
Problemet är att jag är engagerad i samma förening; å ena sidan vill jag helst säga upp kontakten med alltihop men å andra sidan är det ju mitt fritidsintresse.
Vilket tar mig till min fråga i ett tidigare inlägg i veckan; Vad händer sen?
Ibland upplever jag att jag är på väg in i någong sorts (ålders?)kris just nu. Hoppas bara att jag är en larv nu och kommer ut ur krispuppan som en fjäril.
För nu känns det mesta konstigt och förvirrat. Vem är jag utan mina fritidsintressen? Jag vägrar definiera mig endast utifrån min yrkesroll?
Nej, nu skiter jag i det här och cykllar till jobbet och visar eleverna min nya roliga äppelsvarv. Tur att dom finns - underbara ungar
Kommentarer
-
Vad trist att dina föräldrar inte känner sig välkomna. Det kanske inte alltid är bästa lösningen att ge sig av när det inte känns bra. Ibland kan det vara nyttigt att sätta ner foten och tala om hur man känner sig. Men det beror iofs på vad det handlar om. Personkemi kan ju vara svår att komma tilrätta med.
När våra barn flyttar hemifrån blir det ju en stor förändring i våra liv. Jag såg fram emot att grabbarna skulle flytta, men det gör ju inte alla. Nu har vi tur och har dem rätt nära oss och den äldste träffar vi varje vecka eftersom hans hund bor hos oss i veckorna.
Logga in för att skriva en kommentar.