Vilse i dimman

Dimman låg så tät i morse att jag nästan inte såg handen framför mig. Bilar dök upp från ingenstans, nästan ljudlöst, och hela omgivningen såg annorlunda ut. Plötsligt insåg jag att husen såg "fel" ut. Jag hade svängt in en väg för tidigt och var på väg in på en väg som slutar med en vändplan. Kändes lite pinsamt att vända om och gå tillbaka... hade just sett snyggt ut om jag irrat bort mig i vårt lilla villaområde.

Efter promenaden var jag alldeles blöt i luggen av allt det vita och det smakade gott med lite frukost. Jag står fortfarande och steker tio ägg och två paket bacon varje söndag, styckfryser i små högar och mikrar som frukost innan jobbet. Jag har redan bestämt att  när jag tröttnar på äggstekandet ska jag steka en stor sats köttfärsbiffar att ha till frukost - men än så länge står jag ut.