180 km/h - rätt in i väggen

Typ så... Allt har känts så himla bra med mat och träning senaste veckorna. Jag har inte gått ner just någonting, men känt mig stark och har mått bra i kroppen liksom. Det krävdes bara en tvådagarsfestival för att jag skulle tappa kontrollen över allt vad mat heter och hamna i "hetsätningsläge" igen. Äter allt, för ofta, för mycket, kan knappt tänka på annat än mat.

Det är ändå ingen idé, säger pessimisten i min hjärna. Du ska ju på festival till helgen igen och kommer gå upp i vikt av det, sen väger du mer än någonsin igen. Lägg ner det här med att tänka på vad du äter - ta det i augusti! Eller i höst, när skolan börjat. Eller efter jul, det är enklast, då jäklar.

Men vänta här nu, herr pessimist! Har vi inte försökt den vägen förut? Förra sommaren sa jag till mig själv: aldrig att jag ska väga så här mkt igen, nästa sommar ska jag vara smal! Och nu sitter jag här, och nästa sommar har på något konstigt sätt blivit den här sommaren, och jag väger precis lika mycket som då. Till och med nåt kilo mer tror jag - och allt på grund av den där jävla pessimisten som hela tiden skjuter på viktnedgången genom att tänka att det "ändå inte spelar nån roll nu".

Jag måste försöka vända tankarna igen, få tillbaks motivationen. Egentligen var helgen inte så illa - i fredags blev det ett ordentligt sjöslag och vi glömde helt bort att äta. Jag åt bara frukost, sedan låg vi på stranden hela dagen och drack cider. Runt 18 var vi skapligt berusade och ingen minns något efter kl 21...

Dagen efter vaknade jag med en otroligt huvudvärk och vrålhungrig. Åt det som fanns att tillgå - yoghurt och två toast med ost och skinka - sen la vi oss på stranden igen och drack cider. Jag hade dock lärt mig lite av gårdagen och drack kanske inte varannan vatten, men iaf var tredje. Sedan grillade vi quornfileer och käkade potatissallad. En av brudarna som var med glömde helt bort det där med att dricka vatten, så när klockan var 20 började hon spy och kunde inte sluta. Jag köpte en köttgryta med ris vid 22, sedan var jag dödstrött och däckade...

Igår var en klassisk bakfylledag, käkade falafelrulle och glass, alldeles för mkt såklart, och planen var att komma på banan igen idag, men vaknade och mådde så jäkla konstigt. Kollade mig i spegeln och ser att halva ansiktet har svullnat upp och ena ögat är som ett litet grisöga i en fläskhög. Det gör inte ont och är inte rött eller liksom spänt, så jag tror det är vätska som samlats där, troligtvis för att jag brände mig som satan på den sidan av huvudet både i fredags och i lördags.

Svullnaden gjorde att jag skippade träningen och ja, då var det ju ingen idé att äta nyttigt längre, sa pessimisten och tog över. Men jag tror jag motade bort de negativa tankarna genom att skriva av mig nu. Jag har iaf tre dagar jag kan sköta mig bra med kost och träning innan nästa festival. Om jag gör det - istället för att svulla i tre dagar - så kommer jag kunna kompensera en del av alla extrakalorier i helgen och kanske bara lägga på mig ett par hekto och vätska. Japp, så får det bli känner jag!