Äntligen!
Ja, äntligen har jag fått min feta tumme ur min ännu fetare röv och tagit tag i min kropp igen! Det hände ju en grej i början på december - i korta drag så skulle jag laga mat efter en blöt krogkväll och glömde plattorna på, hade inget batteri i brandvarnaren, det började brinna, blev anhållen för mordbrand, blev släppt igen (PUH!), fick totalrenovera lägenheten och bo på vandrarhem under tiden. Jag skrev senast i mitten på december tror jag det var, ett par veckor efter det hände, och hade då förhoppningen att komma hem innan jul. Så blev det inte. Jag fick bo på vandrhem i sex veckor och när jag tillslut kom hem så var det till en lägenhet jag inte kände igen.
Visst, mitt nya kök, golvet och de nya tapeterna är jättefina, men det syntes liksom inte eftersom allt, precis ALLT jag äger var i kartonger eller hårt inplastat. Jag lyckades få fram soffan för att ha något att sova på, sovrummet gick inte att ta sig in i och jag hittade inga sängkläder, eller ens täcke och kudde. Jag låg där i soffan, lyckades koppla in internet och TV-n och det kändes som ett enormt projekt att få ordning igen - det var så mycket grejer! Jag letade i flera dagar efter mina smörknivar och en lampa, plus att jag innan det hände hade två bokhyllor, och när jag kom hem hade jag plötsligt tre. Alla mina kläder var borta. Jag hade ju gjort en rensning i garderoben precis innan det hände och sorterat allt efter vikt, men efter saneringen så låg allt ihopblandat i stora sopsäckar. Jag visste inte i vilken ände jag skulle börja för att komma i ordning.
Som tur är har jag snälla föräldrar, så de kom in och hjälpte mig en hel lördag, började riva i det som jag inte orkade, satte upp hyllor och packade upp kartonger med saker jag helt hade glömt att jag ägde. Det fick liv i mig och sedan fick jag själv lite energi att plocka med resten. Jag är fortfarande inte klar med allt, men jag har som regel att jag försöker göra någon liten grej för lägenheten varje dag, även om det bara är att få undan disken eller sortera smycken. Det går framåt! Räknar med att ha ordning igen till mars.... 2018..... ;)
Under den här tiden har vi också haft en extremt tuff period på jobbet, jag har jobbat upp till 50, som mest 58 timmar i veckan, vilket tagit det mesta av min energi. Och energi har varit en bristvara, jag har varit seg och trött, lagt fokus på jobbet för att sedan bara äta och sova. Så för att komma in på det jag tänkte skriva från början: ätandet har gått sådär den här perioden. Eller, beroende på hur man ser det - ätandet har gått jättebra, oj vad mycket jag har ätit. Jag har ätit hämtmat varje lunch och lagat fantastiska anrättningar som färdiga potatisbullar eller mackor till kvällen. Frukosten, som jag alltid brukar ha koll på annars, har spårat ur, då jag börjat äta den på jobbet och då ätit söt yoghurt och mackor. Lägg till en mer eller mindre flottig lunch på det, och så mer mackor till kvällen, för att inte tala om godis, kakor och glass - ja ni förstår vad jag vill komma. Jag har gått upp i vikt.
Nej, jag har gått upp BRUTALT mycket i vikt. Jag är nu på min högsta vikt någonsin och alla målsättningar om att komma under 70 kg innan sommaren är bortblåsta av den feta realisten i mig. Jag vägde mig precis efter branden, innan jag lämnade lägenheten och om man ser till min startvikt nu och vikten jag hade då.... det är nästan 10 kilo skillnad. Jag har alltså stadigt gått upp ungefär ett kilo i veckan under den här tiden. Jag är inte längre tjock utan farligt fet.
Inga kläder passar längre, såklart, och jag börja märka att vikten är ett större hinder i min vardag numera. Det var inget jag tänkte på förut direkt, det handlade mer om utseende då, nu är det liksom.. på en annan nivå. Att duscha är plötsligt lite bökigare, det är svårare att nå överallt. Att promenera är aldrig något jag har haft problem med men nu blir jag anfådd av promenaden till och från jobbet. Och (ber om ursäkt om det är TMI men hey, sharing is caring) att gå på toaletten är inte längre samma grej, jag når fasen inte att torka mig i röven på samma sätt som tidigare. För att summera: jävligt störande!
Träningen har gått lika dåligt den, jag har insett mig besegrad när det gäller mina träningskläder: de satt trångt före jul och nu kommer jag faktiskt inte i dem längre, och att promenader varit jobbigt har liksom avskräckt mig från gymmet. Jag har inte velat gå dit och få bekräftelse på hur dålig formen är. Har inte heller velat köpa nya träningskläder.
Så jag körde strutsvarianten ett tag. Stoppade huvudet i sanden, struntade i träningen, fokuserade på jobbet, struntade i maten. Även när livet faktiskt började komma i balans med mitt hem, så drog jag ut på det i det längsta. Jag orkade inte träna. Jag orkade inte laga egen mat. Ett litet tag saknade jag träningen och känslan av att vara lätt i kroppen tack vare bra mat, men så hamnade jag i någon slags rutin gällande det också. Jag vande mig av med både träning och matlådor. För oj, så bekvämt det är att ligga i soffan och äta godis, och vad gott det är att beställa mat från restaurangen bredvid kontoret. Ursäkterna blev en vana, att bryta den kändes omöjligt.
Men! Viljan försvann ändå inte helt under den här perioden. Om inte annat så gjorde den sig påmind när vinterjackan stramade oroväckande hårt och byxorna sprack i grenen... Så förra helgen var jag på stadium outlet och köpte nya träningskläder i ett par storlekar större än de jag har. Jag var och storhandlade på ICA och på måndagen gjorde jag ett ryck med matlådor, lax och potatis. På tisdagen packade jag ner träningskläderna i ryggsäcken, och igår var den stora dagen då jag faktiskt tog mig till gymmet! För första gången sedan november. Det kändes lite ovant först, men efter att jag kört lite crosstrainer och ett kort styrkepass så hittade jag tillbaks till känslan: just det, det är ju skönt att träna! Och efter att jag dessutom ätit min matlåda och undvikit chokladasken vid kaffebryggaren på jobbet, så började de gamla livsandarna komma tillbaks igen - jag mår ju bra av detta!
Idag sitter jag med träningsvärk, har precis varit på en helt frivillig promenad trots regn och rusk, och ser fram emot nyttig frukost, morgondagens styrkepass och min matlåda till lunch. Jag gick i nästan en timme, och det var faktiskt inte lika jobbigt som det brukar, till och från jobbet. Kanske för att jag hade Body radio i lurarna och lyssnade på snack om mål och motivation, kanske för att jag hade mina egna mål i tankarna, att min egen motivation till att röra på mig fanns där.
Något jag tänkt på de senaste dagarna är hur otroligt det är att en enda liten händelse, en liten gärning, kan skapa ringar på vattnet och ge eko genom flera veckor och månader av livet. Att slå på en spisplatta i fel ögonblick och sedan glömma det har totalt vänt upp och ner på min tillvaro och gett mig många tankeställare. Vintern blev inte alls som jag tänkt mig. Vikten har gått åt fel håll, träningen har tagit flera steg bakåt. Jag väntar på en böteslapp för oaktsam vårdslöshet. Ekonomin är inte vad jag tänkte mig, allt har gått åt helt fel håll. Ändå känner jag mig nu hoppfull om livet. Jag ser fram emot morgondagen, våren och sommaren, hösten och framtiden. Livet är en fantastisk grej ändå.
Skickar er alla, nya ansikten och gamla bekanta, en stor dos pepp! Vi hörs snart igen. :)
Gillar
Kommentarer
-
Vilken kämparglöd efter den vurpan du gjort.
Välkommen tillbaka och massa pepp 👏👏👍
Senast uppdaterad 16 februari 2017 20:38
-
Oj vad jobbigt du måtte ha haft det. Skönt att du börjar se ljuset. Du kommer att klara det här galant, stort lycka till!
-
Härligt att få en uppdatering från dig LadyF! Du har verkligen inte haft det lätt! Men jag beundras av din drivkraft att ta dig tillbaka på banan och jag tvivlar inte på att du kommer ta dig tillbaka rakt in i kaklet! Hejar på dig hela vägen det vet du.
Pepp pepp
-
Så mycket jobbigt du har gått igenom.
Men nu är du på gång igen med mat och motion. Du kommer att fixa detta!
Pepp pepp och lycka till!
-
Nämen ,kära nån vilka bedröveler!
Alltså under vissa omständigheter så finns det ju viktigare saker att göra än att kämpa med vikten ,och det här var ju ett skolexempel på det .
Kilona brukar som sagt finnas kvar tillsenare att få kämpa med ,och dina hade tydligen roat sig med att föröka sig ,Sicka ena !
Hoppas du nu fr lugn och ro och kan ägna dig åt det här .Kram .
-
Som vanligt är det både roande och tänkvärt att läsa dina inlägg👍💐
Du har en fin förmåga att landa på fötterna och att snabbt börja tänka positiva tankar!
Tusen pepp på dig och kör hårt du brukar vara målmedveten!👏👏
Logga in för att skriva en kommentar.