Allvarligt fall av söndagsångest!

Jag hatar när saker jag säger kommer tillbaks och biter mig i röven. Speciellt när det är saker jag säger lite sådär självsäkert och med ett uns av självgodhet. Givetvis bara ett litet, litet uns... Men ja. I torsdags hade jag några vänner över, vi skulle grilla men vädret tillät inga såna utsvävningar i den här delen av landet, så jag plockade fram stekpannan istället. Vi åt och drack gött, och diskuterade allt mellan himmel och jord, bland annat jobb och söndagsångest. Jag tyckte det lät så otroligt tråkigt när en vän pratade om sin söndagsångest som återkom ganska allvarligt varje veckoslut.

"Jag lider aldrig av söndagsångest", förkunnade jag då. "Jag gillar det jag gör och tycker att vardagen är lika trevlig som helgen, jag har aldrig ångest på söndagar. Det måste vara jättejobbigt att känna så varje vecka!"

Detta kom tillbaks och bet mig i röven idag, det första som hände när jag vaknade. Slog upp ögonen, tittade på klockan och tänkte: "FAN. Det är söndag. Jag vill inte att det ska bli måndag. Jag vill inte, vill inte, vill inte!" Så går det när man sätter sig på höga hästar!

Har i princip räknat ner timmarna tills jag måste gå och lägga mig ikväll och ångesten har ökat hela tiden. Anledningen är iofs glasklar: jag ska hålla en föreläsning imorgon bitti och det gör mig nervös. Trots att jag hållit några stycken nu så känns det alltid jobbigt. Inte lika panikartat som första gången, men fortfarande finns det en nervositet som gnager i magen och gör att jag inte kan njuta av någonting. Typ ledighet och fint väder - det är helt bortkastat på mig idag.

Har spenderat hela dagen idag och igår med att förbereda mig så gott jag kan, men det finns alltid ett mått av osäkerhet och jag kan inte göra mer än det jag har gjort nu. En föreläsning är på två timmar och jag ska ha två stycken - jag kan inte memorera ett fyra timmars tal, eller förutse exakt hur lång tid saker kommer ta, eller veta hur studenterna ska reagera eller vilka frågor de kommer ställa. Jag måste helt enkelt lita på mig själv att jag kan grunderna och utifrån det kan ta mig igenom föreläsningen utan större misstag. Puuuuuuuuh. Andas.

Maten och träningen då?

Nej, tyvärr har det här inte varit någon bra helg gällande det. Har prioriterat bort både träning och matlagning, till förmån för jobb framför datorn och potatisbullar. Japp, jag hittade såna där frysta potatisbullar på Coop i förrgår och jag hade helt glömt bort hur jäkla goda de är med lingonsylt! En del godis och lite chips har också slunkit ner... Men nu står det mig faktiskt upp i halsen och jag har nu handlat och gjort en mat- och träningsplan för veckan som kommer. Vågen har visat ett litet plus på 0,5 för de senaste två veckorna, och det är inte mycket men det är åt fel håll. Nu jävlar är det dags att ta tag i detta! Maj ska bli en månad av bra mat, en jävla massa plugg och jobb, och riktigt mycket träning!

Jag har nästa fest inplanerad sista helgen i maj, då är det en Stockholmsresa inbokad, och veckan efter det är det Sweden rock festivalen, så nu är planen att ta det lugnt fram tills dess och bara ta hand om min kropp. Jag vill skriva något om att "jag hoppas jag klarar det", men jag VET att jag klarar det om jag bara BESTÄMMER mig. Bestämmer mig på riktigt, inte bara tänker "aja, jag ska försöka, men oj vad svårt det är att motstå ett glas rosé på en uteservering i majsolen". I januari bestämde jag mig ordentligt, och det var inga problem. Visst, det är färre lockelser i mörka och kalla januari än maj, men det SKITER jag i, jag ska klara det ändå. Jag har ett par byxor jag måste komma i till Sweden rock.

Häpp!