Analysen fortsätter - livet och förutsättningarna
(Vafan, råkade publicera halva inlägget först? Här är hela - varning för långt inlägg!)
Okej, nu är det dags att fortsätta på min analys! Jag försöker alltså svara på frågan "Varför skulle jag lyckas nu när jag misslyckats så många gånger förut?". Det känns viktigt att rota i detta eftersom jag tyvärr har samlat på mig ett gäng misslyckade nystarter. Även om det är frestande att rida på motivationsvågen och blicka framåt så behöver jag stanna upp och faktiskt reflektera lite. Jag började med att summera mina övervikta år och sedan skrev jag om vilka konkreta lärdomar jag kunde dra av detta. Idag tänkte jag fortsätta med att fundera på hur mina förutsättningar ser ut idag jämfört med tidigare gånger.
Min jämförelse idag är mot januari 2013 och januari 2014, då jag båda gångerna gjorde allvarligt menade försök att gå ner i vikt. Visserligen har jag gjort många omstarter däremellan men dessa har varit de två stora, som jag verkligen kommer ihåg. Det gick som sagt sådär: 2013 gick jag upp 8 kg, och 2014 höll jag (över)vikten stabil. Om jag känner mig lite positiv till sinnes så skulle man kunna se 2014 som ett ganska bra år: jag höll vikten stabil hela tiden. Det var absolut inte målet, men jag gick åtminstone inte upp i vikt. Så nu har jag ju svaret på en viktig fråga, nämligen den om hur jag ska hålla vikten i framtiden. Men där är jag ju som sagt inte än.
Och en viktig insikt är att jag vet precis varför jag inte gick ner i vikt under 2014 och vilka fel jag gjorde, valde snabb tillfredställelse framför långsiktiga mål, festade istället för att träna för många gånger och kunde inte hantera vissa situationer på annat sätt än att äta för mkt. Jag minns att 2013 så gick jag upp i vikt utan att jag fattade varför. Eller jag vet ju att jag åt för mkt, men varför jag åt var ett mysterium för mig. Jag tyckte jag mådde bra och hade koll på läget men det hade jag inte. Jag mådde inte så bra som jag trodde och försökte trycka ner känslorna med mat. Utvecklade en komplicerad beroenderelation till maten, något som påbörjades långt innan men jag tror att det eskalerade ganska rejält det året.
Idag är mina förutsättningar bättre på den punkten. Jag mår genuint bättre och framförallt har jag fått många insikter om hur jag tänker kring mat. Jag vet att jag har en ganska skev relation till mat, men jag är medveten om den och tycker mig kunna hantera många situationer i vardagen på andra sätt än tidigare, då lösningen var att äta. Hetsätandet ligger inte under ytan på samma sätt känns det som, utan jag kan syna det i sömmarna bättre och även om jag inte alltid kan stå emot, gör jag det med större medvetenhet nu än tidigare. Jag vet vad jag gör, och jag vet oftast varför.
Jag ser också att jag ofta skrivit om att jag är en "allt eller inget"-människa. Antingen träning och 1000 kcals underskott, eller ingen träning och (minst) 1000 kcal överskott. En dag utan träning var en dag utan kaloriräkning. Det här har jag blivit mycket bättre på - jag är lite mer lagom. En stor del är nog att jag bytt ut min frukost till en med färre kalorier, vilket gör att jag kan hålla 500 kcals underskott utan att behöva träna. Det gör det enklare att motivera sig att räkna, eftersom jag vet att det funkar ändå, även om jag inte tränar. Jag försöker också bli bättre på att tänka att det faktiskt inte gör något om jag ligger på kaloribalans eller till och med ett par hundra kalorier över behovet då och då.
Det är en annan grej - jag har mycket mer kunskap nu än tidigare, och jag har blivit jäkligt duktig på att kaloriräkna. Var och handlade idag och behövde en sås till min kyckling och potatis (livet utan sås är inte värt att leva, så är det bara) och jag kunde lätt läsa mig till vilken sås som gav minst kalorier. Helt sjukt att en burk aioli innehöll 650 kcal/100g och en burk tzatziki bara 150 kcal/100 gram! Enkelt val, minst sagt! Speciellt när man som jag vill ha myyycket sås. ;)
En nackdel med detta är att jag blivit lite mer kalorinojig. Om jag äter något onödigt vet jag direkt att jag överskridit budgeten med si eller så många kalorier. En ben&jerrys innehåller ca 1600 kcal - hela dagens intag i en burk glass. Det håller mig inte riktigt ifrån glassen när jag är sugen men ger mer dåligt samvete när jag äter... Helkorkat!
Fördelarna med att ha mer koll väger dock över. Jag behöver inte tänka så mycket i vardagen - jag vet exakt hur många gram smör jag har på min smörgås, jag vet exakt vad smörgåsen väger och jag vet exakt hur många gram ost jag har på, det är inget som jag behöver väga längre. Jag kan ögonmåtta potatis väldigt bra och har stenkoll på mina proteinbars, vilka som ger mkt protein men lite kalorier och hur många gram den där kaviarklicken till ägget väger.
Det är inte som när jag var helt ny till viktminskningen och var tvungen att väga, mäta och tänka hela tiden. Nu vet jag vad jag kan äta, jag vet hur mkt jag behöver för att bli mätt (okej, inte alltid med oftast) och jag har hittat maträtter som funkar för mig. Det är nog det viktigaste, jag äter sådant jag tycker är gott och som ger mkt protein, samtidigt som jag vet kaloriinnehållet. Kanske skulle jag behöva variera mig lite mer, men jag gillar den nyttiga mat jag äter och det är huvudsaken. Jag sitter inte och tvingar i mig broccoli och ärter (uäck!) för att jag måste utan väljer det jag gillar.
Träningen är också en stor faktor nu, men kanske inte så stor som jag trodde 2014. Då hade jag skaplig koll på träningen, men gick inte ner iaf. Det är en ganska enkel ekvation: de kalorier man tjänar in på en timmes crosstrainer är oerhört enkel att äta upp när man ex tänker på att en ben&jerrys innehåller 1600 kcal. Jag tränade bra, men slarvade med maten alltför ofta. Då funkar det inte, helt enkelt. Det enda positiva med den grejen är att jag har gjort ganska bra ökningar på gymmet under 2014. Jag vill gärna tro att liiite av fettet har försvunnit och ersatts med muskler, även om jag inte inbillar mig några fantastiska resultat. Ben&jerrys bygger ju tyvärr inga muskler direkt, även om de bidrar till orken ibland. ;) Så ja, träningen är vardag och det är toppen, men jag får inte förlita mig på den utan måste fokusera på matintaget först och främst.
Sen finns det en sak som jag kom att tänka på idag på gymmet, som kanske är det jag borde stanna upp och faktiskt vara tacksam över. Jag är frisk. Jag kan röra mig som jag vill. Jag kan träna som jag vill. Inget hindrar mig i detta, jag orkar träna fyra-fem pass i veckan utan att det sliter på mig. Jag har en okej ekonomi som gör att jag kan lyxa till det med dyra questbars, proteingröt, proteinpulver och svindyra mirakelnudlar utan att jag lider av det. Jag bor ensam och styr till 100% över min mat, min vardag och vad som finns hemma. Jag har vänner som stöttar och förstår om jag säger att jag ska ta en vit månad eller inte kan/vill äta vissa saker. Jag har en familj, tyvärr lite för långt bort, som alltid står bakom mig till 100% utan att försöka pusha mig. Det är jag oerhört tacksam för. Om jag skulle säga att jag behöver äta viss mat när vi ska ses så är det inga problem, men de skulle aldrig kommentera min vikt oombedda. Okej, farmor gör det ibland, men jag förlåter henne för det...
Så för att summera: kan en person ha bättre förutsättningar än detta? Nej, jag tror banne mig inte det. Så nu ska jag sluta fråga mig själv "Varför skulle jag lyckas nu, när jag har misslyckas förut?" och istället säga: Nu ska jag lyckas, för jag har världens bästa förutsättningar för att klara det här. Inget kan stoppa mig.
Gillar
Kommentarer
-
Tack hörni! :)
-
Jag tror på dig! Du kommer fixa detta
. -
Kloka insikter! Detta är ditt år! :-)
-
Eloge till sig som benat i underliggade orsaker! Det tror jag stenhårt på, och på dig med! Kör hårt :)
-
Det handlar nog om samma sak som när man slutar röka. Det finns två val: 1. Jag ska försöka sluta röka. 2. Jag ska sluta röka. Nummer två är det svåraste - men det mest lyckade. Gissar att det är samma med mat - i alla fall om jag utgår från mig själv
. Så lycka till oss åt oss båda! Det här blir vårt år! -
En bra grund att stå på. Bra analyserat. Och jag ryser av glädje när jag läser om dina nära och kära som är bra och stöttar, för så har jag det också och det är det bästa som finns, näst efter att ha vett att uppskatta dem! :)
Logga in för att skriva en kommentar.