Antiklimax
Jahapp. Då var julhelgen över. Det är söndag och jag har en veckas ledighet framför mig. Jag borde vara glad och peppad, men istället känner jag mig helt... urlakad. Som en urvriden disktrasa. Har ingen lust att göra någonting. Speciellt inte de där måstena som jag tänkte ta tag i idag - tvätta, diska, städa.
Julen har spenderats som vanligt, med familjen och god mat och så utgång med vännerna på juldagen. Det har varit trevligt, men nu sitter jag här med en känsla i kroppen som säger... jaha? Och nu då? Jag som sett fram emot den här ledigheten så länge, ändå känner jag mig inte glad just nu. Jag är fortfarande förkyld och har varit det i över en vecka, ända sedan halsflussen gav med sig. Har även fått tandvärk och är dessutom så jäkla trött. Vet inte om det är det här klassiska scenariot när man äntligen blir ledig och kroppen slappnar av, då kommer allt på en gång.
Nåja, jag får väl lyssna på kroppen och ta det lugnt. Det har varit lite kaos senaste tiden med en vän som mått riktigt dåligt och skadat sig själv, så jag har fått göra en utryckning mitt i natten, dagen före julafton. Hon hade skärt upp sina underarmar med ett rakblad och det var blod överallt, inte så illa att vi var tvungna att åka ambulans, men tillräckligt illa för att det skulle vara kaos. Jag följde med henne till akutpsykiatrin tidigare i veckan, där de ville lägga in henne, men hon vägrade. Hon har iaf en tid imorgon och jag hoppas hon kan få hjälp då. Jag vill inte uppleva det där igen, och de otroligt starka skuldkänslorna som jag fick: jag skulle inte ha lämnat henne ensam. Jag borde ha förstått att det där skulle hända. Om jag bara hade varit med henne så hade det inte hänt.
Samtidigt förstår jag ju att jag inte kan vara med henne hela tiden, och efter senaste gången hade hon väldigt dåligt samvete gentemot mig, och hon har lovat att det inte ska hända igen. Jag tror henne... för stunden iaf.
Maten och träningen då? Träningsmässigt går det väldigt dåligt just nu, först halsfluss och sedan förkylning, och jag har haft längsta träningsuppehållet sen jag började träna. Var tvungen att räkna efter och det är ta mig tusan nästan 4 veckor sen jag tränade! Helt galet. Maten har gått sådär, har inte haft någon motivation att laga mat eller räkna kalorier när jag inte har kunnat träna, så allt ligger lite på is just nu... Men jag gör som många andra - laddar upp inför nystarten efter nyår.
Gillar
Kommentarer
-
Usch...vilken jobbig sits du är i...men som du säger...du kan inte vara där ständigt eller leva hennes liv. Hoppas de kommer fram till grundorsaken som ofta ligger långt tillbaka i tiden. Kanske t.o.m innan ni träffades... Pepp 👍🌹
-
Tack för peppen bella! Jag vet på ett ungefär vilka händelser som tillsammans legat till grund för det här beteendet, och det är saker som hände för många år sedan, långt innan vi träffades. Hon har mycket som jag tror hon skulle behöva plocka fram och bearbeta, och kanske förlåta sig själv för, istället för att lägga locket på, vilket leder till det här destruktiva beteendet...
-
Hoppas att din vän får hjälp
Logga in för att skriva en kommentar.