Att byta gym - en traumatisk händelse!

Alltså. Jag har tränat på Actic i 2,5 år nu, och varje sommar blir jag lika förfärad över hur värdelösa öppettiderna är. De stänger varje storhelg och under sommaren har de inte ens öppet på söndagar! Och på vardagar är det totalt värdelöst: öppet 07-12, stängt 4 timmar, och så öppet 16-20 igen. Sjukt dåligt för mig, med tanke på att min bästa träningstid är mellan 11-14..... Såg detta förra veckan och blev minst sagt irriterad. Kollade med personalen och visst, det finns två andra anläggningar i stan man kan träna på men när jag kollade öppettiderna körde de typ varannan dag med stängt mitt på dagen, så beroende på vilken veckodag det är så måste jag åka till olika gym, på olika ställen i stan...

Jag, som är en rutinmänniska av rang, gillar inte det! Jag vill kunna stänga av hjärnan helt och bara köra enligt mitt upplägg, inte behöva tänka så mkt. Så jag bestämde mig för att byta gym! Bredvid mitt gamla Actic ligger ett gym som heter ÖKK (Örebro Kraftsportsklubb tror jag) och det verkar vara här de coola kidzen hänger. Min vän som tävlade i SM i bänkpress och fick bronsmedalj går här, liksom hennes pojkvän som också tävlar i styrkelyft. Hade det här varit för fem år sedan, eller kanske bara två, så hade jag aldrig vågat sätta min fot där. Jag är för svag, hade jag tänkt, jag är inte vältränad nog, och jag är för tjock.

Men jag vet ju att deras utbud är bättre, samt att deras öppettider är betydligt mer generösa: 04-24 varje dag, året om! Det, i kombination med att de hade en grymt bra studentrabatt (betalade 800 kr för ett halvår) gjorde att jag tog tag i saken. Jag känner mig bekväm i gymmiljö numera, vet vad jag gör och bryr mig för det mesta inte ett skit om folk tittar. Ser ibland nybörjare som smyger in bland vikter och maskiner på Actic, och jag minns så väl den där första skräcken! Det kändes så konstigt - jag vet att jag tänkte att maskinerna såg ut som medeltida tortyrredskap och jag visste inte hur jag skulle bete mig. Nu har jag tränat i.... snart 4 år totalt? Jag tror det. Och långsamt blir man mer och mer hemma i gymmiljön.

Nu känns det ungefär som att gå ut på balkongen att gå till gamla gymmet, jag behöver inte tänka över huvud taget utan kan glida in, göra min grej, och glida hem utan att känna mig nervös eller obekväm någon gång. Jag vet precis hur allt funkar med omklädningsrum, konditionsmaskiner, viktrummet och skivstängerna. Jag hittar och behöver inte tänka så mkt.

Men nu behöver jag tänka om! Sade upp medlemsskapet idag, och gick direkt efter passet över till ÖKK och köpte medlemsskapet där. Imorgon ska jag köra mitt första pass där, och ärligt talat är jag nästan lite nervös! Fast på ett bra sätt - peppad liksom. Jag vet ju att det kommer kännas som hemma redan efter ett fåtal gånger och jag måste bara vänja mig, lära känna den nya miljön, våga vara lite ny och nyfiken ett tag. Min träningsrutin är egentligen lite för rutinartad - variation är ju bra! Kanske får jag lite ny inspiration i det nya gymmet, kommer på nån ny träningsrutin, kan öka vikterna lite. Det ska bli spännande!

Maten har gått oförskämt bra efter helgen, och det där kilot som smög sig på under festivalen är nu helt borta efter en liten uppgång under helgen, då jag hade kalas med släkten. Av någon anledning känner jag inte alls för att fira midsommar, och eftersom jag tycker det är viktigt att tänka på sig själv, så skiter jag i firandet, trots att mina vänner säger att "det är ju midsommar! kom igen!". Jag säger: det skiter jag i. Jag har ingen lust, och jag tänker inte göra saker bara för att jag/folk tycker att jag borde göra det. Jag bestämmer över mitt liv och om jag vill sitta framför datorn hela midsommarhelgen så gör jag det. MOHAHAHHAHAHA.

Fast nej, det kommer jag inte heller - jag har ju mitt nya gymkort och gymmet är öppet nästa dygnet runt, så där kommer jag också spendera en del tid är planen. Komma ifatt med jobbet, träna, ta det lugnt. Det är exakt vad jag känner för och exakt vad jag ska göra.

Peace out! :)