Biggest loser

Jahapp, då var det söndag kväll tänkte jag skriva, men så inser jag att det är faktiskt måndag. Jag har tagit ledigt en långhelg eftersom det var festival i helgen, en av de mindre och matmässigt har det gått rätt så bra! Egentligen bör jag inte ta åt mig äran, eftersom det helt enkelt berodde på utbudet av mat - det enda som fanns att äta var bönsallad med pitabröd och någon slags hummussås. Jag är helt för att de kör endast veganmat, men salladen var rätt oinspirerad då den bestod av två sorters bönor, paprika och purjolök. Nåja, jag ska inte klaga, det var otroligt billigt att handla och dessutom var det arrangörerna som gjort allt själva.

Jag tycker dock vågen har varit lite otrevlig mot mig sedan jag kom hem, den tog ett extremt skutt uppåt som jag inte väntade mig. Dock så är det snart lingonvecka och jag vet att jag alltid sväller lite dagarna innan. Förhoppningsvis är det borta till fredagens invägning. 

På tal om invägning - jag har senaste veckan kollat en del på Biggest loser, först på sjunde säsongen och nu kikar jag på sjätte. Har inte sett något sedan säsong två tror jag, av den svenska versionen alltså. Och ärligt talat: jag är så jävla kluven. Å ena sidan tycker jag det inspirerar lite grann, genom att deltagarna är så motiverade och kämpar sig till fantastiska resultat. De visar verkligen att det går att göra stora förändringar på kort tid.

Å andra sidan.

Det känns som att de pressar folk alldeles för hårt - folk blir sjuka och skadade nästan direkt av den extrema träningen, och de tillåts inte ha någon återhämtning alls, åtminstone inte som man ser i TV. För att inte tala om att upplägget gör allt för att skapa drama mellan deltagarna, det räcker liksom inte att fokusera på deras resultat, det måste till ytterligare en variabel av maktfördelning med guldvikter som kan användas på olika sätt, straffkilon eller avdrag.

Sen är det två saker som stör mig alldeles extra mycket: det första är de här frestelsetävlingarna. Visst, visst det är alltid frivilligt att ställa upp, men de lockar ju alltid med väldigt åtråvärda priser: som att ringa hem eller immunitet vid nästa invägning. De flesta klarar ofta detta och säger nej, men det verkar alltid vara ett par som vill försöka vinna de fina priserna och äter alldeles för mycket - de måste ju äta det som står framför dem, och då är det svårt att inte försöka igen, och igen. Trots att man ser hur jobbigt det är för dem, att de går emot allt de kämpat för under flera veckor. Jag lider med de som ställer upp och inte vinner något, det verkar så otroligt onödigt.

Den andra grejen är de här invägningarna. Vi som kämpat med vikten ett tag vet hur mycket den flukturer upp och ner, från vecka till vecka och från dag till dag. Vägen neråt är inte spikrak på vågen, men i Biggest loser så verkar allt under två kilo på en vecka vara helt värdelöst. Och om någon skulle visa något hekto plus - ve och fasa, då är det skampåle som gäller. Även om det kanske bara var vätskeansamling eller förstoppning eller vad fan som helst. De förväntas nå extrema resultat på otroligt kort tid, vilket inte alltid är möjligt.

Så jag är kluven. Som sagt, det motiverar mig på ett sätt, det visar att det går att få riktigt bra resultat med en del jävlar anamma och stenkoll på kalorierna, men det gör mig också lite irriterad. Jag ska fortsätta kolla på säsong sex nu och kanske googla lite kring tidigare vinnare och hur det gått för dem efter programmet, det vore intressant att veta. Sen sova tidigt och ladda för en ny vecka med träning och bra mat. Tjipp!