Blääääää!

Ja usch och fy, vilken helg! I fredags hann jag inte träna alls, trots att det var planen. Kunde inte lämna uppsatsen utan skrev hela dagen. På kvällen var det dags för födelsedagskalas hos en vän, och jag som hade skojat om att jag var så sugen på tårta fick äta upp mitt skämt när jag kom dit - hon hade såklart sparat tårta från släktkalaset till mig. Borde jag ha förstått... Åt inte upp riktigt hela biten, men sedan kom det fram bål och kakor och cider och mitt psyke klarade inte av att motstå någonting. Sedan blev det krogbesök som resulterade i ett triangeldrama och nattmat på Burger King.

Vaknade av att mamma ringde mig vid 11-tiden på lördagen, päronen hade kommit in till stan och vi skulle äta lunch tillsammans. Satt på en uteservering och blev serverad rostbiff, potatissallad och lökringar, sedan fika på det. På kvällen blev det middag med hela familjen - trerätters på en jättegod indisk restaurang, men jag kunde inte riktigt njuta av det. Kände mig som en stoppad korv av all mat, det var inte alls så gott som det brukar vara och jag ångrade bittert att jag beställt in tre rätter.

Idag har jag känt mig låg, uppsvälld och vågen imorse var inte nådig: +1,3kg sedan förra veckan. Inte ett dugg förvånande. Det värsta är att det känns hopplöst. Imorgon är det ännu ett födelsedagsfirande, nästa helg blir det utemat hela helgen i storstan och så veckan efter Sweden rock - en vecka med alkohol och slabbig festivalmat. Det enda nyttiga man hittar där är nog ett par salladsblad i viltsvinskebaben, annars är det bara kolhydrater och fett för hela slanten. Ibland kan jag längta tillbaks till den där tiden när jag var urfattig på festival. När jag var 18 och lade mina enda pengar på billig alkohol och cigaretter, och hade med mig burkar med ravioli, knäckebröd och mjukost på tub. Jag klarade mig på det då, jag var väldigt ung och väldigt smal och tyckte att mat var ett nödvändigt ont.

Eller ja, jag gillade got mat då också såklart, men jag hade inte alls samma komplicerade relation till mat som jag har nu. På festivalerna då handlade det om att äta så billigt som möjligt och bara fylla magen med någonting för att inte må dåligt av fyllan. Hade jag kunnat välja hade jag lätt valt bort mat helt. Det handlade ingenting om njutning då, inte på samma sätt som nu. Nu är det en helt annan grej. Jag är inte rik, men jag har tillräckligt med pengar för att kunna äta i princip vad jag vill, när jag vill, och festivalmat har blivit en del av helhetsupplevelsen. Förra sommaren lade jag hur mkt pengar som helst på langos, hamburgare, pizza och kebab. Pulled pork i höga glas med mos och barbequesås, munkar i alla färger och de där goda pommes fritesen de har på festivalområdet... Gah, det är för mkt! För mycket frestelser för en person som kanske inte har ätstörningar men som definitivt är lite ätstörd.

Jag vet ju vad som krävs - jag måste flytta fokus. Jag betalar inte flera tusen för en festival bara för maten! Det är musiken och det är människorna, och mitt mål är att försöka känna efter när jag verkligen är hungrig och när jag vill äta bara för ätandets skull. Jag behöver inte testa alla matställen på plats. Jag behöver inte äta fem portioner pulled pork bara för att det är gott. Måste försöka komma ihåg det.

Det som känns tungt är att jag har massa saker planerade innan festivalen, som gör att jag inte kan vara helt kontrollerande strikt innan heller. Skulle vilja köra sju dagar av grönsaker och massor av träning, men det funkar helt enkelt inte. Jag hoppas kunna få till fyra träningspass den här veckan, tisdag - fredag, men jag vet att det är lite optimistiskt. Tiden kommer kanske inte att räcka till.

MEN! Det är ju faktiskt ingen anledning att ge upp och kasta in handduken nu, eller hur? Visst, jag har födelsedagskalas imorgon, men tisdag, onsdag och torsdag kan jag faktiskt styra själv vad jag äter, även om jag inte hinner träna. Fredag ska jag äta vegetarisk buffé med en vän och jag behöver inte äta ihjäl mig då heller. Jag måste ta en dag i taget, lägga helgen till handlingarna och se framåt. Men kanske framförallt vara i nuet. Här och nu kan jag faktiskt ta kommandot. Det är svårt att idag styra över morgondagen, för den är inte här ännu, men idag är nu, och nuet kan jag styra.

Så, i detta nu ska jag kolla på en skräckfilm. Det är det bästa när det gäller filmer för mig, eftersom jag blir så rädd att jag inte kan äta. Måste sitta med en kudde framför ansiktet och har jag godis i handen är risken stor att det hamnar precis överallt när det kommer en otäck scen, för jag flyger en halvmeter upp från soffan när det händer.