Chips, vafan?
I hela mitt liv har jag varit en godisälskare. När familjen köpte chips och ostbågar till fredagsmyset ville jag inte ha, tyckte inte det smakade speciellt gott utan höll mig till mitt godis. Före detta sambon köpte aldrig godis, han ville bara ha chips och jag smakade då och då, men tyckte aldrig det gick upp emot godiset. Senaste veckorna har jag dock helt otippat blivit sugen på chips. Inte bara chips för den delen: chips och dip.
Kombinationen känns helt oslagbar och jag har ätit det ett par, tre gånger senaste tiden, men jag kan inte fatta varför? Egentligen gillar jag ju inte chips? Nu har det istället blivit BÅDE chips OCH godis, och här kan vi ju snacka kaloribomber utan dess like. Hallå, kroppen, vad är problemet? Sluta var sugen på det där! Har liksom klarat mig nästan 30 år utan chips och det vore ju fan om jag lade till med ännu en last, ovanpå mitt sockersug...
Jaja. Jag slängde de sista chipsen jag hade igår och för säkerhets skull knöt jag igen soppåsen förut, så jag inte skulle göra något helt galet korkat... Är det höjden av skam tro, när man gräver efter något i soppåsen för att sen äta det, trots att man bestämt sig för att låta bli? Jag tror inte jag har gjort det någon gång... Men om jag har det så har jag nog förträngt det, hehe.
Kommentarer
-
Jag fasna på chips när det hårda lantchipsen kom.. helt förödande goda.
Logga in för att skriva en kommentar.