Dag sex av tjugo.
Och nej. Jag tänker inte skriva ett enda ord om min dag. Den var exakt som igår och jag har inget nytt att tillföra. Vill ju inte tråka ut er. ;)
Jag sitter och funderar på pengar och viktminskning! Eller rättare sagt, en väns ekonomi, som ärligt talat är påväg käpprätt åt helvete. Hon tog ett snabblån för att betala hyran förra månaden, och nu måste hon betala det lånet plus sina räkningar i slutet på den här månaden, vilket hon inte kan. Det låter som ett klassiskt lyxfällan-scenario, och det stämmer till viss del, hon har lite gamla krediter som hon betalar på, men grejen är den att hon helt enkelt inte har några pengar. Hon pluggade under våren men har inte fått något sommarjobb så hon går på socialbidrag och det räcker helt enkelt inte till räkningarna. Som vän så står jag handfallen bredvid och känner mig totalt maktlös. Jag vill hjälpa men samtidigt kan jag faktiskt inte försörja henne. Hon har en mamma och en plastpappa som jag vet kommer se till att hon åtminstone inte blir hemlös, men hon kan inte kommunicera med dem - hon har så otroligt svårt att be om hjälp. Jag vill inte prata med dem bakom ryggen på henne, men har fått ett okej på att har hon ingen lösning på tisdag så får jag berätta för dem så de kan hjälpa henne.
Det är verkligen fascinerande hur olika vi människor funkar, både när det gäller ekonomi och kommunikation inom familjen. Jag hade inte tvekat ett ögonblick att be min mamma om hjälp - långt innan jag ens skulle fundera på att ta ett snabblån. Det gör mig helt GALEN att hon sätter sig mer i skiten för att hon inte vågar kommunicera och be om hjälp. Den här strutsmentaliteten är så långt från mig som man kan komma. Jag tror benhårt på följande: ca 80% av världens problem beror på dålig kommunikation, resten är ren dumhet. Siffran är förstås helt tagen ur röven, men jag tror verkligen på att prata med varandra. Ärlighet.
Med det menar jag INTE att man behöver gå runt och trycka upp sin åsikt i ansiktet på folk hela tiden. Hatar när folk säger sårande saker och ba "ah men ja är bara ärlig, det är sån jag är". Nej, du är bara korkad och borde försöka förändra dig istället för att gömma dig bakom din "ärliga" attityd. Ärlig betyder inte att vara otrevlig. Det handlar om att kunna kommunicera när det behövs.
MEN I ALLA FALL. Det var verkligen inte det jag tänkte skriva om. Det jag tänkte på var följande: att gå ner i vikt är lite som att betala tillbaks på ett lån. Det var väldigt trevligt när man fick det där lånet, dekadens och överkonsumtion, nöjen utan att tänka på morgondagen - men så vaknar man en dag och inser att man övertrasserat kontot och spräckt alla kreditkort... eller byxor. Det är inte kul längre och kroppen kräver att man börjar betala tillbaks, och det med ränta. För det var ju inte bara trevligheter som kom med överkonsumtionen, utan räntan består i dålig kondition, kanske dåliga knän, inga kläder som passar, speglar som blivit till fiender. Det är inte bara ett gäng kilon, det är plötsligt så mycket mer när det ska bort igen.
Som tur är så är villkoren bättre än vid ett banklån. Vi har en rak amortering och räntan minskar drastiskt för varje kilo som försvinner. Vi kan också göra extra inbetalningar vissa perioder och ta lite mindre andra perioder utan att kronofogden står för dörren. Vi kan ta det i vår egen takt, och tillfredsställelsen i att betala tillbaka kalorier är betydligt större än att betala tillbaks pengar. Vi börjar uppskatta de små sakerna i livet, en liten kanelbulle eller en ruta choklad - sånt där som inte betydde ett dugg när vi tog lånet. En bulle är ingenting - ge mig tio bullar och en tvåhundragrammare Marabou, då snackar vi! Vardagen gör oss mer tillfreds och vi upptäcker att det finns en glädje i det strävsamma livet.
Och tillslut kommer vi till den punkt då lånet är återbetalat. Det kan ta tid, men tillslut kommer vi dit och kan se tillbaks på vår resa och klappa oss på axeln. Men viktigast av allt: påminna oss om att aldrig mer ta några lån. Det kostar mer än det smakar i slutänden.
Kommentarer
-
Vilken otroligt bra liknelse ! Vad rätt du har och vad bra att det finns rak amortering...
-
Du, riktigt bra jämförelse! (Och det ligger mycket i det där med kommunikation också, tycker jag). Undrar bara vad det är som gör att startsträckan ibland är så lång innan den första inbetalningen. Själv har jag legat på soffan och funderat på den i evigheter nu.
-
Du är så klok och du skriver väldigt bra och många sanningar. Din väninna har en fin vän i dig!
Pepp!
Logga in för att skriva en kommentar.