Delmål och support
Kom att tänka på det här med att ha stöd av sin omgivning idag. Märker att vissa här har nära och mer eller mindre kära som inte har någon direkt support av dem, vilket måste vara jobbigt. Igår var jag ju hos mina päron, och eftersom de skulle få gäster på kvällen så hade de bakat kakor. Eller okej, mamma hade bakat kakor, pappas insats var att peta på dem och vänta på att de skulle svalna. Jag sa direkt att nej, jag ska inte ha något, och det var inte ett ord om trugande eller besvikna miner. Mamma sa bara "du är jätteduktig som står emot" och sen åt hon och pappa och jag drack mitt kaffe och vi pratade om annat.
Vad jobbigt det hade varit om det inte varit så! Att de trugat som tusan, eller ännu värre: fällt nån kommentar kring min vikt och att det "var på tiden!", eller ve och fasa, sagt något i stil med "det är ingen idé, du kommer ändå inte att lyckas!". Huvva! I de där metoderna som jag skrev om i fredags så är en att det är viktigt att "go public" med sin målsättning, för då känner man dels en större skyldighet att fullfölja, men man får då också stöd från sin omgivning. Jag antar att det gäller att välja vilka man berättar för, så man får ut det mesta av responsen och inte blir sänkt i onödan.
Hursomhelst: delmål! Jag har satt upp delmål för var femte kilo, och jag har klurat ett tag på vad jag ska ha som belöning för att uppnå dessa. Jag tycker belöningar är skitsvårt, för ärligt talat: är det något jag behöver köpa eller vill göra, ja då gör jag det. Den enda belöningen jag har satt upp sedan länge, det är en tatuering när jag har nått målvikten, och ärligt talat är det nog det enda som funkar som belöning, eftersom jag inte vill tatuera mina nuvarande, tjocka armar. Risken finns att det blir att se konstigt ut när jag gått ner i vikt, och även pengafrågan hindrar mig just nu. Fem tusen per sittning är liksom rätt mycket, och jag kommer säkert behöva tre eller fyra till nästa, så då är det bara att spara undan! Alltså, tatuering är en grym belöning vid viktnedgång! För mig då, som älskar tatueringar... Det är lite av en förutsättning, hehe.
Men efter att ha gått ner en fjärdedel av övervikten, hur belönar man sig då? Tårta? Nja.
Så kollade jag i min garderob och fick en snilleblixt. Jag har massor av kläder, men ändå inget att ha på mig, så jag gjorde en BRUTAL rensning bland kläderna. Allt som jag inte kan tänka mig att använda just idag fick stryka på foten. Tidigare har jag haft en kartong med *målviktskläder*, men de är i varierande storlekar och de flesta av dem lååångt borta, så nu tog jag precis allt jag inte kan ha exakt nu och slänge i en stor hög. Sedan började jag sortera kläderna, inte efter exakt storlek, men efter vikt. Jag, som pendlat en del i vikt, vet exakt vilka plagg som funkar vid 80, 75, 70 och 65 kilo - så jag sorterade in kläderna i fyra högar. Sedan lade jag ner dem i lådor och påsar, som jag sedan förseglade och märkte med respektive vikt.
Kommentarer
-
MEN HELVETE! Bilderna och halva inlägget försvann! Jävla skitteknik! Iaf: nu har jag en påse med kläder som belöning för varje delmål.
-
Vilken bra ide ' 👏👏 jag har tyvärr slängt det mesta för hade ingen tro på att någonsin kunna ha dom igen...😬
Jag måste köpa allt nytt...men då går jag på loppis och kollar. Har hittat en hel del jättefina kläder där. Dom kommer väl från såna som jag...som vuxit ur dom, innan de blivit användna t.o.m.
-
För mig är det tråkiga att jag följt det där med offentlig målsättning så många gånger och misslyckats så nu känner jag mig bara fånig när jag säger något. Det är ungefär som att jag lärt mig att aldrig storma ut ur ett rum och slänga igen dörren – ALDRIG MER! – för jag det känns så väldigt väldigt dumt om man måste smyga in igen och säga "Eh, jag glömde handväskan..." Trugandet upplever jag har minskat väldigt mycket, jag tror inte att det beror på att jag är fetare utan att dieter som LCHF och 5:2 har gjort att man nu accepterar på ett annat sätt att folk har sin egen kosthållning...
Kläder - jag är ju just nu heltänd på Marie Kondo "The life-changing magic of tidying up" och har lyckats skicka vidare "smal-kläder" jag dragit runt på i evigheter. Det blir surt i plånboken om jag nu någonsin skulle växa ur min garderob "neråt" om man säger men som Bella skriver, loppis finns ju och nu får någon annan glädja sig över mina oanvända tröjor.... och energin som frigjordes när skåpen tömdes är otrolig!
Belöning? Hara man inga pengar är det svårt men annars kostar jag på mig en kurs eller nya jongleringsbollar eller noter till någon musik jag vill spela.
Logga in för att skriva en kommentar.