Det är bara att erkänna - det går inge bra nu.
Inte alls. Jag har kommit in i dåliga mönster och det verkar ibland helt omöjligt att bryta dem. Förra veckan följde precis samma mönster som tidigare veckor - allt går utmärkt fram till fredag klockan 17, då kommer partydjävulen och sätter sig på axeln. Och om den djävulen kunde nöja sig med ett glas vin eller två så vore ju allt finamang, men icke. Jag ska inte skylla ifrån mig på mitt umgänge, det är definitivt ingen som tvingar mig att festa inpå småtimmarna, men när vi ses så är det party som gäller. All in - hela natten. När krogen stänger har det roliga liksom bara börjat och alla fortsätter.
Och sanningen är: det är skitkul. Jag har lärt känna så otroligt många goa människor och det är alltid lika kul att glida in på stamställena. Oftast känner jag tio, femton personer och kan gå runt en hel kväll utan att prata med samma människa två gånger, om jag inte vill det förstås. Senast bjöd killen i baren på inträdet och trots att jag råkade göra en superdum grej när jag var därinne så fick jag bara en diskret tillsägelse, inga vakter inblandade.
Men, för att droppa ytterligare en sanning: dagen efter är det inte lika kul. När jag vaknade runt lunch i lördags och hade 40 minuter på mig att ta mig upp på stan och möta en vän på lunch så kändes livet minst sagt lite motigt. För att inte tala om att sådana här helgen totalt förstör min viktnedgång. Man kan vara hur duktig som helst under fem dagar, två dåliga dagar förstör det lika fort igen. Eller ja, 2,5 gånger så fort om man ska vara petig. (Hm, jo det blir det va? Mina matteskills är inte på topp.)
Och speciellt inte som nu, när en dålig helg spred sig som en infektion till måndagen. Anledningen? Alltså jag skäms nästan för att säga det, men idag har jag tröstätit. Det finns liksom inget annat sätt att se på det. Jag fick nämligen ryggskott när jag skulle ta på mig skorna imorse, och det satte käppar i hjulet för alla träningsplaner. Jag hade inte heller någon vettig matlåda och på jobbet var det uppdukat med mackor till frukost, hade inget att äta till kvällen utan var tvungen att gå förbi ICA på vägen hem. Där träffade jag en vän som jag inte sett på länge, och för att göra en väldigt lång historia extremt kort så råkade jag säga en sak till henne angående en annan vän. Efteråt insåg jag att "fan, det där kanske jag inte skulle ha sagt!" och skrev till den andra vännen på fb och bad om ursäkt ifall att det var något som skulle hållas hemligt. Givetvis var det så, och hon är nu både ledsen och arg på mig. FAN alltså, att jag aldrig lär mig att bete mig i såna här situationer! Jag tror liksom alltid på öppnhet och ärlighet, men tänker inte på att andra kanske inte har samma syn på saken. Och den här saken gällde ju faktiskt inte mig, utan min vän, och då borde jag ju ha tänkt till och förstått att det inte är min egen agenda som gäller då. Men det är så svårt att upprätthålla alla dessa regler! Det känns som att jag går runt på jävla äggskal hela tiden för att inte såra folk!
Men som den mogna och rationella människa jag är så hittade jag snart lösningen på problemet: pannkakor med sylt och grädde! Löser all världens problem! Konstigt nog känns det inte bättre efteråt? Snarare... sämre? Hur är det möjligt? Jag fattar ingenting....
Nåja, den saken kommer säkert att reda ut sig själv efter ett tag. Min vän kommer inte vara arg och ledsen för evigt, och jag har gjort vad jag kunnat: varit ärlig och bett om ursäkt och berättat att jag inte tänkte på att hon kanske inte ville att någon skulle veta det. Det löser sig. Utan pannkakor.
Men för att komma till essensen i vad jag tänkte skriva från början - jag gillar att festa! Och jag gillar att träna, äta bra och ha en sund livsstil. I mitt tidigare liv har jag nog tänkt att dessa inte går att kombinera - man är antingen eller, hurtbulle eller partypingla. Det går inte att vara båda. Men nu känner jag: jo, det gör det. Jag är båda. I work hard, and I party hard, så att säga. Det ena utesluter inte det andra, och de går att kombinera så länge man har balans mellan dem. Och då menar jag inte 50/50, utan snarare 10/90 - en partykväll mot nio sunda dagar. Det är den ratio är, på ett ungefär, vad som krävs för att upprätthålla balansen. En partykväll bryter ner kroppen så mycket mer än en "nyttig" dag med träning bygger upp den, så det gäller att inte låta partyt ta för stor plats. Det sunda måste alltid överväga för att det ska fungera.
Och ja, det här vore ju en fantastiskt bra plan om det inte vore för att jag faktiskt har ett annat mål: jag vill gå ner i vikt! Nej, jag BEHÖVER gå ner i vikt. Och då räcker inte den här balansen längre. Jag måste arbeta hårdare en period och parta mindre. Vilket inte är ett problem egentligen, om det inte vore för den där fredagspeppen som sprider sig varje gång veckan börjar närma sig slutet.. Det är nästan som om jag är rädd för att förlora de vänner jag har om jag inte följer med ut på ett tag... Men det är ju löjligt! Riktiga vänner gör inte så.
Som tur är har jag en tvingande ursäkt till att inte gå ut på fredag iaf: ska stå på en loppis med mamma på lördag och det blir en riktigt tidig morgon, så vad jag än känner på fredagen så blir det ingenting. Det blir bra det. Nu ska jag lägga mig på golvet med fötterna högt en stund och försöka stretcha bort ryggskottet. Tjohej!
Gillar
Kommentarer
-
LadyF, ibland händer att munen går före hjärnan. Jag har lärt mig att om det är något jag berättar i förtroende, betonar jag att det inte får föras vidare. Annars är lätthänt att det kommer ut. Även om det absolut var inte illa menat. Det löser sig med din vän ska du se.
-
Hej. Jag känner igen mig fast för mig handlar det om att jag äter den del kaffebröd. Lite för ofta. Även om jag bakat Lchf sockerkaka så går det inte att äta kaffebröd för ofta. Då blir det ingen viktminskning. Ja, ja.... Det är som det är. Bara att försöka ta nya tag o bestämma mig för vad jag vill. Att ta det där beslutet och sedan är det ju att leva efter det. Jag önskar dig all lycka till på din väg. Ha det så gott och ha en fin vecka. :)
-
Och här är det godis som gäller. Att parta är inget för mig, men tänk att få sitta stilla i soffan hela helgen - ja gärna hela veckan med - med en massa skålar med godsaker i runt omkring. Även här behöver balansen träning - godis justeras. Med slägga.
-
Hej LadyF, lylliga du som gillar att parta. Jag kan känna mig lite avis och skulle gärna parta jag också. När jag ser i filmer och på tv, människor som dansar och till pulserande musik och som dricker paraplydrinkar med långa sugrör så känner jag att hur kul skulle inte det vara.
Det som försvunnit med åren är lusten att vara uppe sent, Och för all del, Jag ska inte sticka under stol med att på min tid var det pardans som gällde. Ingen bjöd upp. Det fanns starka regler som sade att det var mannen som bjuder upp och (detta var på 60 och 70 talet) naturligtvis sade kvinnorörelsen att man kunde bjuda upp även som kvinna men det räckte med en nobb så la man ner det hela.
Här sitter man nu som 70+ och läser din blogg och känner, go for it, skratta, dansa, flirta. Ha kul. Det kommer antagligen en tid då allt är förbi.
Du kanske bildar familj och får annat i focus.
Min tanke är att du kanske skulle skaffa dig en plan för partandet. Sitta ner och fundera på vad du kan förändra för att nå ditt kalorimål och samtidigt ha kul. Innan du går ut se till att vara ordentligt mätt. Har du funderat över att ta en proteindrink. Då kanske du slipper att se dina händer gå som lärkvingar med chips och nötter. Ta varannat glas med vatten och varannat med vitt vin. Hoppa över alla drinkar som ger socker. Det här är bara en gammal kvinnas funderingar, Lite avis och skulle inte ha något emot att vara 30 igen men med de erfarenheter och de kunskaper som åren har gett. En omöjlig ekvation
-
Lägg inte band på din härliga spontanitet,
men tänk till en extra gång, räkna till tio, innan du berättar ngt som du fått i förtroende, det kan såra och förstöra. Du är spontan och det vet nog dina riktiga vänner så dem kan du alldeles säkert lita på. Ni bevarar er vänskap skall du se!
Du kan tänka tillbaka på hur bra det gick att hoppa över partykvällarna då du var så bra igång med viktminskningen tidigare så hittar du tråden igen. Du verkar vara en fixare!
Tusen pepp på dig!
-
Tusen tack för alla gulliga, kloka och peppande kommentarer hörni! Det värmer i lillhjärtat! <3
Logga in för att skriva en kommentar.