Egentligen borde jag ha en tankeställare, men det har jag inte

Den här veckan har jag hittills jobbat drygt 50h. Jobbat över varje dag, skippat lunchträningen och tagit med mig datorn hem varje kväll, kämpat för att komma ikapp med alla projekt som ska göras. Jag har varit stressad på ett sätt jag inte känt av tidigare, jag har haft klumpar i magen över deadlines som jag vet är omöjliga att klara. Jag har struntat i precis allt annat än jobbet, här hemma har jag haft en disk som stått i en vecka och idag kände jag äntligen att jag hade tid att ta tag i den. Den luktade och jag såg spår av mögel, så jäkla ofräscht. Jag brukar alltid tänka att jag är en sån som håller hyfsat snyggt hemma, men den här veckan har jag inte orkat det. Varje dag har jag diskat en sked till frukosten, inte orkat mer än så. Under den här veckan har en vän till mig "gått in i väggen" som man brukar säga, och nu blivit sjukskriven i tre månader för utmattningsdepression.

Tankeställare? Ja man tycker ju att jag borde få det. En viktig skillnad mellan oss är dock att jag har turen att ha en bra och förstående chef, medans hon har en som bara kräver och kräver. Varje gång jag fått klumpar i magen så har jag kunnat prata med chefen och det känns alltid bättre efteråt. Han har tagit ansvaret mot kunderna och skjutit på deadlines, förhalat projekt och helt enkelt hjälpt till att sopa banan framför mig. Han har också gett mig beröm och visar att han ser att jag sliter och att han uppskattar det, men att jag alltid måste tänka på hälsan först och främst. Min kompis chef har gjort precis tvärtom - klagat på det som inte hunnits med, ställt högre krav och sedan varit totalt oförstående när min vän sagt att hon inte orkar mer.

Så även om jag har varit stressad så har jag det ändå ganska bra. Idag fick jag dessutom beröm från en kund som tyckte jag hade gjort "ett fantastiskt jobb" med ett av de projekten som vi kört senaste veckorna och som kom i mål idag. Det värmer. MEN jag vet ju i bakhuvudet att jag inte får ta åt mig alltför mycket av det. Missförstå mig rätt nu: det är kul att få bekräftelse men min inre fröken duktig livnär sig på sånt här, och vill ha mer och mer och mer. Vill vara ännu duktigare, få ännu mer beröm, vilket ju tillslut kommer leda till att jag når gränsen för vad jag orkar, och går jag över den så kommer jag också bli sjukskriven, bra chef eller inte.

Därför har jag faktiskt sett över min julledighet och tagit semester även mellan nyår och... vad heter den där helgen efter? Hjärnsläpp, måste googla... Trettonhelgen! Just det. Så jag har alltså två veckors ledighet att se fram emot om en vecka. Jag hoppas det är tillräckligt för att ge mig själv en återställare i hjärnan, att jag kan slappna av och tänka på något annat än jobbet ett tag. Jag är också lite rädd för att bli ledig och inse att jag inte har något liv utanför jobbet.. Det var liksom så länge sen jag var helt ledig en längre period, tänk om jag blir uttråkad och deprimerad?

Den tanken har lett till ett annat beslut: jag vill få tillbaks min kreativa ådra. Visst, att fokusera på träning och viktnedgång har varit ett intresse, men samtidigt har jag kommit till en punkt där det bara handlar om att göra. Jag läser lite bloggar för inspiration, men jag behöver inte fundera så mkt mer på det. Jag vet vad jag behöver göra och det handlar bara om att göra det. (Mer om det nedan..) Den enda kreativa delen i det är egentligen att skriva den här bloggen, vilket jag gillar, men det är ändå inte tillräckligt.

Från att jag var kanske tretton tills jag fyllde tjugo älskade jag att skriva historier, jag skrev flera noveller, gick en skrivarkurs på fritiden och ville skriva en roman men visste inte vad jag skulle skriva om, hade inte uthålligheten att ge mig på ett sånt projekt. Det är säkert tio år sedan jag skrev något nu, alltså något endast med syftet att skriva en historia. Ju mindre jag skrev, desto mindre hade jag ett behov av att skriva, jag vande mig liksom av med det när jag började jobba och plugga, skaparlusten försvann och ersattes utav något annat. Eller vadå ersattes? Den försvann, punkt.

Jag har därför gett mig själv ett nyårslöfte: under 2018 vill jag börja skriva igen. Jag vill ha ett rejält skrivprojekt att arbeta med på min fritid, jag vill SKAPA något från grunden och skriva en... ja, jag tänker fan säga det: en bok! Inte bara små noveller utan en riktig bok bestående av flera hundra sidor, men framförallt; av en spännande historia, en ny historia, en som inte skrivits ännu. Jag har en huvudidé ganska klar för mig, och jag funderar så smått på hur jag vill lägga upp den rent berättarmässigt, och hur intrigen egentligen ska utveckla sig. Det måste ju finnas någon typ av konflikt, hinder på vägen och ett mål att uppnå för att det ska vara intressant. Visst, jag är bra på att trycka ner tangenterna i det här forumet, men det är ju mest bara ordbajseri, jag låter fingrarna skriva ner vad jag tänker på, hoppar från det ena till det andra, kommer in på sidospår, använder ordet "men" alldeles för ofta, läser aldrig igenom vad jag skrivit utan klickar bara på publicera, utan att tänka.

Vi får se hur det går. Jag räknar inte med att bli klar under 2018 med detta projekt, det är något som kommer pågå väldigt länge, men jag vill ändå väcka skrivarlusten igen under året och komma en bit på väg, om man nu får uttrycka sig så luddigt. Mätbara mål är ju the shit, men äh - jag vill väcka lusten igen. Hitta en historia och skriva ner den. Sen får vi se hur långt jag har kommit om ett års tid.

Och nu har jag skrivit om helt andra saker än jag tänkte från början - jag tänkte bara kort nämna jobbet och sedan gå vidare till det här med maten och vikten, men som vanligt blev det inte så. Egentligen kan jag nog summera det hela i ett enda ord: dåligt. December har gått riktigt dåligt, jag har fallit för många frestelser och inte alls skött träningen. Det är som att luften bara gick ur mig, trots att jag i början på december predikade om att det är dumt att ge upp inför julen redan nu, det handlar ändå om flera veckor. Men ja, jag sitter jävligt högt på mina hästar och det gör ont varje gång jag ramlar ner från dem. Jag har gått upp ca 1,5kg den här månaden, och jag känner nu att jag måste dra i nödbromsen, herregud om jag fortsätter i den här takten är jag tillbaks på ruta ett i januari, istället för att vara en bra bit på vägen.

Jag vill egentligen bara kasta ut alla siffror nu och börja om på ny kula i januari, men NEJ jag ska fan inte det! Jag har fört in vikten i diagrammen och visst, det får väl bli en puckel nu, men jag ska inte ge upp helt! Jag har faktiskt kommit en bra bit.. eller okej, en bit på vägen - just nu är mitt minus 5,7kg, och jag måste fortsätta framåt! Och varför skulle jag ge upp december redan nu? Jag har mer än en vecka kvar till julafton, jag ska banne mig hålla igång den veckan, både med bra mat och med gymbesök!

Nu ska jag fira det beslutet med lite glögg. Tjipp!