Ett steg framåt, två steg bakåt.

Vad är det där? Ett EKG från en hysterisk person? En skiss på alptoppar? Resultatet från ett lögndetektortest av en storlögnare? Nej, det är bara min hysteriska viktkurva. Sedan maj har vikten gått upp och ner och idag visade vågen 76,6, vilket bara är 3 hekto mindre än startvikten för två månader sedan. Det är ta mej fan skandal. Vad håller jag på med egentligen? Varför har det blivit helt omöjligt att hålla vikten? Jag har ju klarat det förut, varför inte nu? Jag är sååå nära att sjunka ner i nån slags det-är-ingen-idé-jag-bryr-mig-inte-depression och bara skita i allt vad kalorier heter. Samtidigt är det inte ett alternativ, om jag tänker efter. Jag har inte råd att köpa nya kläder, och de flesta jag har sitter som korvskinn redan. Går jag upp mer får jag överväga att bli nudist, och med tanke på att självförtroendet när det gäller kroppen sjunker ju större jag är så skulle jag få väldiga problem med att vara nudist. Plus att jag är väldigt frusen av mig, fryser typ jämt. Nej, jag måste försöka reda ut det här. Jag vet ju att jag använder mat som någon slags universalmedicin, något som jag tror hänger med sedan uppväxten. Min mormor lever efter devisen att "om man äter så betyder det att man mår bra, och man mår även bättre av att äta". Den har jag ärvt i rakt nedstigande led tror jag bestämt. Dock så ska jag inte "skylla på" familjen, för jag har faktiskt haft en sund inställning till mat större delen av livet, och då främst under den tiden jag bodde hemma. Problemen kom senare, efter 25, flera år efter att jag flyttat hemifrån. Jag tror att mitt främsta mål får bli att försöka lära mig skilja på hunger och när det är andra drivkrafter som får mig att vilja äta. Nästa mål blir att försöka reda ut de här andra drivkrafterna och få dem att försvinna.

Kommentarer

6 juli 2013 10:46

lena64

tror du gör rätt i att nysta i vad grundorsaken är...och skriva om det - det kan göra att saker klarnar eller faller på plats... fortsätt kämpa !!! pepp pepp!! :)
6 juli 2013 12:23

BillieL

Det är väldigt många av oss med viktproblem som använder mat som en snuttefilt. Mat tröstar, mat belönar, mat får dig att må bra. Det gäller att ta ett steg tillbaka och se om detta verkligen stämmer. Om (fel och för mycket) mat får mig att gå upp i vikt och övervikt får mig att må dåligt så är ju inte mat en bra lösning på problemen. Så det är jättebra att lista ut vad som triggar en att äta fel och för mycket!
7 juli 2013 10:14

Eminemma

Vad konstigt att du fryser, utan att gå ner. Jag som släpar på en massa kilon är alltid varm, men när jag för 5 år sen rasade i vikt med soppdiet började jag frysa. Förknippar frusenhet under övervikt med ökad förbränning, men det har jag ingen koll på om det stämmer. Nu när jag går ner i mer lagom tempo ( jag gick ju upp alla kilona plus 20 till ;)) fryser jag inte. Kanske du ska kolla dina värden, t ex sköldkörtel? Bara så att du inte kämpar i för stark motvind. Eller, så behöver du bara lite pepp!! ;)

Logga in för att skriva en kommentar.