Fantastisk fredag. Eller nåt.

Fan. Här sitter jag framför datorn igen, en fredag. Knackar fram mening för mening på uppsatsen, det går trögt men framåt. Dock skulle jag hellre sitta på nån uteservering med vänner och dricka ett glas vin...

Nej men vänta här nu fröken! Varför klagar du? Du har ju faktiskt varit på festival två helger på raken och druckit större delen av årskvoten alkohol på totalt fem dagar.

Jaja, okej då, det gör faktiskt ingenting att sitta här hemma och greja med uppsatsen. Levde som sagt rövare ordentligt alla dagar på alla festivaler... Japp, jag är 29 och beter mig som 17. Hånglade med... *Eeeeeeeeeeeeeeeeh ähum nej vi lämnar det, nothing to see here...*

Alltså. Efter uppsatsen har jag bara 998 grejer kvar på min att-göra-lista, men det är mestadels roliga saker, såna som är belönande och ger mig mkt tillbaks så det känns också bra! Jag känner mig inte höstpeppad än, men det kommer!

Något jag ser fram emot med hösten är att gå ner i vikt och kunna ha lite snygga höstkläder till skolan. Alltså, det finns ju inget snyggare än ett par kängor, svarta bootcut-jeas, en hårdrockströja och skinnpaj! Har längtat efter att ha en sån outfit hur länge som helst nu. Jag måste sluta drömma och börja agera, jag vill inte vara tjock resten av mitt liv.

Maten har funkat bra sen i onsdags och jag är peppad som satan, men jag vet ju vad mitt fall är - tålmodighet. Det räcker inte att vara peppad i en vecka, eller ens en månad - det tar längre tid än så! Och jag måste försöka göra lite bra val i nuet, annars kommer aldrig den där framtiden då jag faktiskt är smal. Enda fördelen är att tiden går ju så fort. Jag hade precis samma känslor för ett halvår sedan, men klarade inte av att hantera nuet, så nu sitter jag fortfarande här. Och tänker att om jag gjort bra val då, så hade jag kunnat nå mitt mål i sommar.

Sommarn är snart över. Jag väger mer än någonsin (har inte vågat väga mig efter festivalerna) och är så långt ifrån min dröm jag hade i januari. Nu siktar jag på hösten istället. Till jul ska jag vara klar - och jag ska inte göra som förr-förra julen då jag var typ två kilo från målvikten och spårade ur totalt. Tänkte nåt i stil med "äh, jag är ju smal nu, jag kan äta vad jag vill". Jo tjena. Jag behöver göra mer än "hålla igen" några månader, jag måste ändra min inställning till mat. Intellektuellt har jag nog gjort det, det är värre med den känslomässiga biten. Jag vet rent logiskt vad jag borde göra, men känslorna tar över lite väl ofta. 

Men idag läste jag ett blogginlägg som peppade mig nåt enormt. Nu kommer jag inte ihåg vad du hette som skrev det, så hojta till du som känner igen dig! :) Personen skrev om hur hon gått ner mer än 50 kg på tio månader. Hon vägde nu runt 64 kg (vilket är min målvikt) och fortsatte att hålla vikten. Åh, det gjorde mig så glad att läsa. Då borde ju jag klara att gå ner ~18 kg på fem månader?

Ja det känns så. Allting går. ;)