Från latmask till..... gymmande latmask?

Sorterade en maskin ren tvätt nyss och insåg att jag har väldigt många träningskläder. De har liksom förökat sig de senaste tre åren utan att jag riktigt har märkt det. Svarta trekvartstights, färgglada sportlinnen och ett helt gäng träningsbehåar. Jag har nog åtminstone sex "gymoutfits" att variera emellan och när jag är igång så behövs det. Just nu är jag igång. Över två veckor med planerat träning och bra mat. Vågen visar inga rekordsiffror än, men jag vet att snart så är jag över den där magiska gränsen "minus typ tre kilo" och kommer ner i en vikt som jag inte haft sedan... januari förra året kanske? Något kilo till och jag är nere på ett all-time-low och jag känner att just nu är det skört.

Jo, det flyter på och ja det känns bra, men jag den här brytpunkten är exakt när det gått åt helvete tidigare. Det går bra i ett par veckor, sedan händer något. Jag blir uttråkad. Tänker att det här går ju asbra, jag kan ta en paus från räknandet och festa med tjejerna istället. Jag fortsätter på måndag, no biggie. Och så kommer måndagen, vägdagen, och det visar kanske något hekto minus och allt känns bra. Sedan kommer nästa helg, jag känner mig rastlös och tänker att ääh, ett glas vin gör ju inget. Nästa måndag blir inte lika trevlig. Plus på vågen. Och helgens godisätande blir lite svårare att kontrollera. Det fortsätter liksom vara helg både måndag och tisdag. Och då blir det jobbigt, jag känner mig dålig, ger upp och ja, helt plötsligt är de där tre kilona tillbaks.

Jag vill inte tänka på alla gånger jag har gjort så, men mitt motto den här gången är ju att möta alla tråkiga tankar, se tillbaks på misslyckandena för att ta lärdom av dem, inte bara köra på och tro att jag mirakulöst blivit en annan människa. För det har jag ju inte. Jag måste fortsätta nu, jag får inte ge upp. Jag måste ta mig över den där tröskeln.

Satan vilken dålig tajming - nu skriver min vän C. på fejjan och frågar vad som händer ikväll. Jag kan sätta en årslön på att hon vill ha med mig ut på krogen. Men nej, inte idag. Jag har klarat mig fint utan alkohol i över två veckor nu och jag ska klara mig fint hela januari, tackar som frågar. Inget godis, inget fikabröd, inget fusk alls. Jag vet att om jag bara håller ut ett tag till så kommer det nya, sedan länge osedda siffror på vågen och då kommer motivationen öka igen.

Och förutom en väldig trötthet just idag, efter en hård arbetsvecka och mycket plugg så känns det väldigt bra i kroppen! Ju längre man fortsätter på rätt spår, desto svårare blir det att avvika från det. Eller snarare, desto enklare blir det att hålla kvar. Det är ju så tillfredsställande att se i matdagboken att fler och fler dagar blir i fetstil = det är dagar som jag skött mig bra och haft ett kaloriunderskott. Så jag ska inte välja den snabba tillfredsställelsen idag utan harva på och tänka att min belöning kommer.

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Och hoppsan, nu hade visst inlägget ingenting med rubriken att göra, som vanligt vandrade tankarna åt ett annat håll... Jag får återkomma om historien om hur jag har gått från att vara en latmask till en... ja vad är jag egentligen?